Som rapporterats beslöt Internationella brottmålsdomstolen igår att utfärda en arresteringsorder mot Mohammar Khadaffi, hans son Saif al-Islam Khadaffi samt chefen för säkerhetstjänsten, Abdullah Senussi (se här).
Vad betyder detta? Alla 115 (snart 116) parter till ICC-stadgan har en skyldighet att överlämna de efterlysta till ICC i Haag. Denna skyldighet har också Libyen, enligt säkerhetsrådets resolution 1970. Övriga stater – t ex USA, Ryssland och Kina och de flesta arabstater – har ingen sådan skyldighet, men rådet har ändå i resolution 1970 uppmanat (”urges”) också dessa stater att samarbeta med domstolen.
Kommer Khadaffi att hamna inför skranket i Haag? Erfarenheten visar att de personer som efterlyses av ICC och andra internationella domstolar har svårt att hålla sig undan. Ratko Mladic arresterades för några veckor sedan till slut, efter 16 år, och kunde överlämnas till Jugoslavientribunalen. Den tidigare presidenten i Liberia, Charles Taylor, fick först en fristad i Nigeria men överlämnades ett par år senare, 2006, till Sierra Leonedomstolen.
Kommer arresteringsordern att påverka den politiska och militära utvecklingen? Ja, sannolikt. Det faktum att ICC funnit Khadaffi på sannolika skäl misstänkt för brott mot mänskligheten har redan s a s andligen stärkt både rebellerna och Natokoalitionen. Den kommer också att sätta ökad press på Khadaffi. Som efterlyst kan han inte längre resa obehindrat och är därmed en betydligt mindre effektiv ledare. Hans förbundna i Libyen kommer säkert också att finna att arresteringsordern gör honom svagare, vilket kan ge dem ytterligare ett incitament att överge honom.
Samtidigt kan arresteringsordern komma att försvåra eventuella förhandlingar. För omvärlden blir det ännu svårare att acceptera förhandlingar med Khadaffi när han nu är s a s officiellt misstänkt för brott mot mänskligheten. Han kan inte heller dra sig tillbaka inom Libyens gränser, eftersom Libyen har en skyldighet att överlämna honom till Haag, vilket varje ny regering i Tripoli måste beakta. En tänkbar ”lösning” är att Khadaffi får en fristad i ett vänligt sinnat land som inte är part till ICC-stadgan. Som exemplet med Charles Taylor visar kan en sådan fristad innebära blott en temporär respit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar