Akademisk komplott?

I Ivar Arpis ledarstick i dagens SvD (5/5) fastslås att det är ”politiken” som ligger bakom den hitorisk-filosofiska lärarförslagnämndens slutsats att Johan Lundberg inte bör befordras till professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Som grund för detta påstående anför Arpi att nämnden ”ägnar mycket utrymme” åt Lundbergs bok ”Ljusets fiender”, vilken kritiserar postkolonial identitetspolitik, medan Lundbergs litteraturvetenskapliga böcker inte nämns av lärarförslagsnämnden. Man får intrycket, ja faktiskt en bestämd uppfattning, att nämnden diskriminerar Lundberg därför att han inte gillar postkolonial teori.

Den som besvärar sig med att läsa yttrandet ser dock inget som styrker att så skulle vara fallet. Av nämndens yttrande på drygt två sidor ägnas tre (3) rader åt ”Ljusets fiender”. I övrigt tar nämnden de sakkunnigas yttrande för gott vad gäller kvaliteten på den vetenskapliga produktionen. Eftersom ett par av de åberopade verken – däribland ”Ljuset fiender” -- inte självfallet ligger inom ramen för litteraturvetenskap vill man diskutera just dessa verk, även om det sker kort. Men nämnden anser faktiskt att Lundergs vetenskapliga produktion håller måttet. Lundbergs meriter underkändes alltså inte p g a denna bok eller något annat han skrivit mot postkolonial teori.

Problemet är istället, enligt nämnden, det föjande: Lundberg har i stort sett obefintliga meriter i centrala avseenden som internationella kontakter och aktiviteter, konferenser och vetenskaplig finansiering. Lundberg har med ett undantag aldrig fått några externa forskningsanslag, han har inga internationella publiceringar, inga peer-review-granskade skrifter, och mycket lite vetenskaplig samverkan. Vidare gör nämnden en annan bedömning av Lundbergs pedagogiska meriter, särskilt vad gäller undervisning på forskarnivå.

Det är f ö inte konstigt en lärarförslagsnämnd gör en annan bedömning än de sakkunniga. Det hör nog till undantagen att en lärarförslagsnämnd på egen hand gå igenom en sökandes vetenskapliga produktion, vilken i allmänhet – och även i detta fall – omfattar flera hundra sidor. Däremot ligger det nära till hands att nämnden på egen hand bedömer de meriter som på ett relativt enkelt sätt kan utläsas av övriga handlingar, inklusive den sökandes cv.

Tidigare var det vanligt att det vid tjänstetillsättningar nästan enbart beaktades de skrivna produkterna. Efter 90-talets och 2000-talets förändringar, vilka i mångt och mycket inneburit att bedömningen av universitetens konkurrenskraft betonas, krävs betydligt mer av en professor. Äldre sakkunniga gör ofta en ganska summarisk värdering av dessa ”nya” krav, inklusive nätverkande och pedagogisk kompetens. Jag har ingen uppfattning om huruvida det samma gällde i Lundbergs fall, eftersom jag inte läst hans ansökan. Däremot kan jag säga detta: Det är alltid lärarförslagsnämnden, inte de sakkunniga, som har ansvaret för att säkerställa att alla parametrar – inte bara de vetenskapliga skrifterna – bedöms på ett adekvat sätt och som bäst vet hur sådana meriter värderas vid det aktuella lärosätet.

Jag vet inte om det bakom den humanistiska fakultetens lärarförslagsnämnds beslut finns någon motvilja mot Lundberg eller mot hans vetenskapssyn. Om det finns en sådan motvilja döljs den dock skickligt i akademibyråratisk prosa, som för denne läsare framstår som saklig. (Detta byter inte nödvändigtvis att jag inte skulle ha kommit till en annan slutsats med samma underlag om jag tittat på samma ärende; det är trots allt fråga om bedömningar.)

Tvivlet är vishetens början, skrev Descartes. Ivar Arp, däremot, vet redan hur det är: Det är ”politiska värderingar som väger tyngst” i den svenska identitetspolitiska akademin. Det må vara hans uppgift i livet att vara tvärsäker; han är ju ledarskribent. För en akademiker är det dock en dålig utgångspunkt. När jag läser de sakkunnigas yttranden och lärarförslagsnämndens protokoll finner jag inga spår på någon konspiration mot Lundberg. Om den finns framkommer den inte av handlingarna. Om Arpi har någon information som styrker hans beskyllningar bör han lägga fram den, och dessutom snarast skicka den till JO.