Follow by Email

tisdag 14 juni 2011

Bör Sverige erkänna Västsahara? Och Palestina?

Jens Orback, chef för Palmecentret, skriver på DN Debatt idag att Sverige bör erkänna Västsahara (här). Sverige brukar, liksom de allra flesta andra länder, erkänna ett nytt land först när det finns en regering med kontroll över territorium och befolkning. Västsahara är till 2/3 ockuperat av Marocko, och det bor ytterst få människor på den fria delen (de flesta bor i flyktingläger i Algeriet). När Sverige erkände Kroatien 1992, hade regeringen i Zagreb kontroll över c:a 2/3 av området, och det var  bl a därför kontroversiellt att Sverige (och EU-staterna) erkände landet.
Vad gäller erkännande är det egentligen två frågor som bör beaktas. För det första måste man fråga sig om något annat land kan känna sig förorättat av ett erkännande. I Kroatienfallet kunde man alltså fråga sig om “Restjugoslaviens” suveränitet kränkts. Det resonemanget är dock inte aktuell beträffande Västsahara, eftersom den marockanska annektionen är illegal och därför s a s inte räknas. Den andra frågan är om det finns en regering som kan utöva det ansvar som krävs av en stat – suveränitet innebär ju inte bara rättigheter utan också skyldigheter. Det är framförallt detta som kravet på ett erkännande av Västsahara kan stupa på.
Jag tror att det finns anledning att fördomsfritt fundera på vad ett erkännande betyder, och om (och hur) erkännande kan användas som ett politiskt instrument. Detta kommer kanske att ställas på sin spets i Mellanösternkonflikten i höst, eftersom president Abbas planerar att då utropa en palestinsk stat (det finns dock delade meningar om saken inom det palestinska ledarskapet).
Hur skulle mina två frågor om erkännande besvaras avseende Palestina? Om den palestinska staten utropas inom 1967 års gränser finns ingen stat som med rätta kan anse sin suveränitet kränkt. Israel har inte annekterat Västbanken och Gaza, och annektionen av östra Jerusalem är inte erkänd av omvärlden. Beträffande den andra frågan finns det en del som talar för Palestina, eftersom det finns en förvaltning och en regering. Under premiärminister Salam Fayyad har förvaltningen effektiviserats åtskilligt, och genom avtalet med Hamas för en tid sedan kanske de båda förvaltningarna så småningom kan förenas.
Det finns anledning att följa utvecklingen och att tänka kreativt.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Inga kommentarer: