Follow by Email

tisdag 23 september 2014

USA:s anfall mot ISIS i Syrien står sannolikt i strid med folkrätten–men USA har också argument för sin sak

1. USA:s angrepp mot ISIS i Irak kan säkrast rättfärdigas antingen som ett ingrepp i ett inbördeskrig på regeringens sida eller som kollektivt självförsvar mot ett angrepp utifrån. Detta beror på hur man ser på ISIS – som en irakisk rebellgrupp eller som en extern aktör, samt på om man menar att väpnade angrepp kan komma från icke-statliga grupper. Hur som helst räcker det med ett av dessa argument.

2. Vad gäller angrepp mot ISIS i Syrien är det annorlunda. USA har inte den syriska regeringens medgivande. Detta innebär att angreppen, enligt en traditionell tolkning , strider mot folkrätten. Det är också min uppfattning att denna traditionella uppfattning fortfarande gäller. (För en liknande uppfattning, se t ex här.)

Det finns dock olika tänkbara argument för den amerikanska saken:

* Att det handlar om ett kollektivt självförsvar för Irak. ISIS utgår bl a från Syrien för sina attacker mot Irak, och Syrien inte självt kan pacificera sitt territorium, varför Irak och dess allierade har rätt att göra det. Detta är ett ganska bra argument, och om det räcker beror egentligen mest på sakförhållandena, dvs om det är nödvändigt att angripa ISIS i Syren för att försvara Irak .

* Att ISIS utgör ett hot mot USA. Detta är ett dåligt argument; ISIS har ännu inte angripit USA och förebyggande självförsvar anses inte tillåtet. (Förebyggande självförsvar var f ö, dubbelironiskt nog, ett av de amerikanska argumenten för invasionen i Irak 2003.)

* Att den syriska regeringen, p g a brist på demokratisk legitimitet och p g a angrepp på sin egen befolkning, inte längre representerar Syrien, och att dess samarbete alltså inte krävs. Detta är ännu inte ett tillräckligt gångbart argument i folkrätten.

* Att anfallen utgör en slags humanitär intervention, kanske grundad på principen “responsibility to protect”. Detta är enligt min mening ett gott moraliskt argument, men folkrättsligt är det inte fullt etablerat.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/folkr%E4tt" rel="tag">folkrätt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/sj%E4lvf%F6rsvar" rel="tag">självförsvar</a>, <a href="http://bloggar.se/om/ISIS" rel="tag">ISIS</a>, <a href="http://bloggar.se/om/IS" rel="tag">IS</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Irak" rel="tag">Irak</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Syrien" rel="tag">Syrien</a>, <a href="http://bloggar.se/om/humanit%E4r+intervention" rel="tag">humanitär intervention</a>, <a href="http://bloggar.se/om/responsibility+to+protect" rel="tag">responsibility to protect</a>

onsdag 6 augusti 2014

NSA, FRA och folkrätten

Apropå reprisen av Uppdrag gransknings ganska upprörande reportage om FRA och NSA: För några månader sedan skrev jag en akademisk artikel som ska publiceras senare som handlar om cyberspioneri, suveränitet och mänskliga rättigheter. https://docs.google.com/viewer?a=v&pid=sites&srcid=ZGVmYXVsdGRvbWFpbnxwYWx3cmFuZ2V8Z3g6MTRlNmFkZTQ2ODJiMmY0Nw

Technorati-taggar: FRA,NSA,spioneri,mänskliga rättigheter. Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/FRA" rel="tag">FRA</a>, <a href="http://bloggar.se/om/NSA" rel="tag">NSA</a>, <a href="http://bloggar.se/om/spioneri" rel="tag">spioneri</a>, <a href="http://bloggar.se/om/m%E4nskliga+r%E4ttigheter" rel="tag">mänskliga rättigheter</a>

lördag 2 augusti 2014

Gaza



Jag vill först berömma Anne Ramberg för hennes mod att gå ut i debatten (se här) och dessutom göra det på ett så utmärkt sett. Hon sätter fingret på det som är pudelns kärna – ockupationen. (Även om det kan diskuteras huruvida Gaza fortfarande är ockuperat så är jag av uppfattningen att den israeliska kontrollen är så omfattande att det måste anses vara fråga om en ockupation.)
Det finns all anledning att starkt kritisera Hamas, såväl för deras kränkningar av mänskliga rättigheter på Gazaremsan som för deras urskillningslösa raketattacker mot Israel (vilka utgör krigsförbrytelser). Det är förstås också fullt rimligt att den israeliska regeringen försöker skydda sin befolkning; det krävs inte mycket inlevelseförmåga för att förstå hur det är att leva under ett ständigt angreppshot.
Detta hindrar inte att Israel har det största ansvaret både för att striderna uppstått och för de höga dödssiffrorna på den palestinska sidan. För det första: Israel har begärt inte bara att palestinierna ska erkänna Israel (vilket skedde redan genom Osloöverenskommelsen) utan också att de ska erkänna Israel som en judisk stat, och det utan att ge palestinierna något hopp om en egen stat med rimliga gränser. (Ja, det var kanske nära att palestinierna fått en stat år 2000 och att Arafat då missade en historisk chans, men det står hur som helst utom rimligt tvivel att den nuvarande israeliska regeringen inte är beredd till en sådan uppgörelse.) Istället fortsätter den israeliska annekteringen (de facto och de jure) av Västbanken, i strid med all folkrätt.
För det andra: Israel är den överlägset starkaste militärmakten och har betydligt större förmåga att tillfoga motståndaren – liksom civilbefolkningen – skador. Hamas raketangrepp måste fördömas, som jag skrev ovan, men de är lyckligtvis förhållandevis ineffektiva, dels p g a vapnens bristande precision, dels p g a effektivt israeliskt försvar.
Det är svårt att som utomstående bedömare, utan alla fakta för handen, veta exakt vilka israeliska åtgärder som är förenliga med folkrätten och vilka som inte är det. Israel har utmärkt folkrättsexpertis. Den bild man får är dock dels att israelerna tillmäter palestinska skador alltför liten betydelse när man gör sina proportionalitetsbedömningar, dels att en god del av angreppen syftar till att försvaga motståndsviljan hos den palestinska befolkningen snarare än till att angripa Hamas militära kapacitet. Israelerna har berömt sig av sin rutin att varna civilbefolkningen i bostadshus innan dessa bombas. Man måste emellertid fråga sig vad det fyller för funktion att förstöra ett hus där en Hamasmilitant bor, om denna redan är varnad. Den mest närliggande förklaringen är att huset bombas för att skicka ett budskap till palestinierna att de inte bör engagera sig i Hamas. Detta är förbjudet enligt den humanitära rätten, som bara tillåter angrepp mot civil egendom om angreppet har ett direkt militärt syften och där den civila skadan är proportionerlig mot den militära nyttan. (De brittiska terrorbombningarna av t ex Dresden skulle alltså inte anses acceptabla idag.) Effekten är en kollektiv bestraffning, inte bara av den kombattant som kan ha bott i huset, utan också av dennes familj och övriga invånare.
Jag har undertecknat en artikel om Gaza på DN Debatt idag (se här). Den engelskspråkiga, längre versionen finns här.

fredag 25 april 2014

Putin embraces Western humanitarian doctrines–with irony

Putin has already proclaimed two doctrines, previously rejected by Russia:

1. A group of people has a right to decide to form a new state or to join another state (Duma speech 18 March). (This is correct under international law, but only under very limited circumstances. The world is not inclined to allow some 5000 states – correspoding to 5000 ethnic groups or peoples – and the state’s right to territorial integrity generally prevails.)

2. A state has a right to intervene another country to protect people in distress, at least if they belong to the same ethnic group as the majority of the invading country (see for instance here and here). (This is not correct under prevailing international law, but such an action could at least be politically legitimate under extreme circumstances, as many held Kosovo to be.)

3. Putin has now added a third doctrine: To start “military actions against the country’s population … is without doubt a very serious crime” (here). This is sometimes true, sometimes not, depending on the circumstances; a state certainly has the right to uphold law and order, including with military means, as long as it respects human rights (and international humanitarian law, if there is and armed conflict) (compare here).

As a man with a great sense of humour (here), Puin is surely making a parody of “Western” international law, as enunciated in Kosovo. (And the West is not completely undeserving of that parody; see here.) However, members of some of Russias 185 ethnic minorities – like the Chechens -- may take him seriously, and so may neighbouring countries, like China (project what you read here, here and here).

As Marx said – “History repeats itself, first as tragedy, second as farce” – or perhaps it is the other way around.

Technorati-taggar: Putin Crimea Ukraine "international law" folkrätt Ukraina Kosovo

Läs även andra bloggares åsikter om &lt;a href="http://bloggar.se/om/Putin+Crimea+Ukraine+%22international+law%22+folkr%E4tt+Ukraina+Kosovo" rel="tag"&gt;Putin Crimea Ukraine "international law" folkrätt Ukraina Kosovo&lt;/a&gt;

fredag 28 februari 2014

Ukraina, Krim och Ryssland–senaste uppgifterna

Om det är sant som nu påstås att det är rysk trupp som patrullerar utanför parlamentet i Simferopol är det en allvarlig sak, definitivt ett brott mot FN-stadgans våldsförbud.

De ryska, bekräftade trupprörelser som synts på andra ställe på Krimhalvön är enligt ryska UD (Mid) i enlighet med basavtalet mellan Ryssland och Ukraina om den ryska flottbasen i Sevastopol. Det går dock inte att komma ifrån att man sätter dem i samband med de oroande uttalanden som gjorts från ryskt håll, och det börjar påminna om ett folkrättsstridigt hot.

Ryssland kan inte åberopa den kontroversiella principen om ansvaret att skydda (responsibility to protect, R2P), som man (med blandad framgång) åberopade i Georgien 2008. Mig veterligen har inga hot mot den ryskspråkiga befolkningen på Krim eller annorstädes rapporterats. Det var politiskt synnerligen oklokt av parlamentet att lagen om det ryska språkets status som officiellt språk, men det är långt från att utgöra ett hot av det slag som kan ge omvärldens sympatier för ett ingripande (som skedde vid Natos folkrättsligt tveksamma ingripandet för Kosovo 1999).

Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Ukraina" rel="tag">Ukraina</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Krim" rel="tag">Krim</a>, <a href="http://bloggar.se/om/folkr%E4tt" rel="tag">folkrätt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/responsibility+to+protect" rel="tag">responsibility to protect</a>

Ukraina, Krim och Ryssland

Utgör den ryska övningen vid den västra gränsen nära Ukraina ett folkrättsstridigt hot mot Ukraina? Enligt Russia Today har övningen inget som helst samband med de aktuella händelserna i Ukraina, och en stat har givetvis rätt att öva sitt försvar. Ryssland har heller inte uttalat några officiella hot (även om detta kan tolkas som en varning). Ett genom t ex diplomatiska kanaler framfört hot skulle strida mot FN-stadgans artikel 2.4, särskilt i ljuset av den pågående övningen.
Vad ska man säga om händelserna på Krim? Enligt en del spekulationer var det med ryskt stöd som beväpnade män genomförde ockupationen av Krim-parlamentet i Simferopol. I så fall är det förstås fråga om en grov kränkning av Ukrainas suveränitet och kanske också ett brott mot våldsförbudet i FN-stadgan. Anklagelserna verkar dock osannolika, eftersom en sådan aktion skulle vara riskabel för Ryssland.
Att majoriteten på Krim är ryskspråkig utgör i sig ingen tillräcklig grund för att hävda att Krim bör bli en del av Ryssland, och Putin har heller inte framställt sådana krav. Däremot är det rimligt med ett mått av självstyre för Krim, vilket måste utövas med respekt för krimtatarernas rättigheter. Vidare vore det god politik att låta ryska vara ett andra officiellt språk, och dessutom i linje med Europarådets stadga om landsdels- och minoritetsspråk.
, Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Ukraina" rel="tag">Ukraina</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Krim" rel="tag">Krim</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Simferopol" rel="tag">Simferopol</a>, <a href="http://bloggar.se/om/folkr%E4tt" rel="tag">folkrätt</a>

onsdag 11 december 2013

Aktiv signalpaning av FRA? I så fall i strid med folkrätten

Apropå Uppdrag: granskning idag, där det sägs att FRA kan ha ägnat sig åt aktiv signalspaning (“hacking”). Aktiv signalspaning kan utgöra kränkningar av de mänskliga rättigheterna (MR) (fr a rätten till privatliv) och/eller folkrättsstridig intervention av främmande makter. En hackning av privata datorer kan utgöra en MR-kränkning om det inte finns goda och lagliga skäl för det, oavsett om målen befinner sig inom landet eller ej. En hackning av datorer i främmande länder utgör folkrättsstridig intervention eftersom det utgör en slags myndighetsutövning, och det får man utöva bara på eget territorium.
Se även ett “paper” som jag presenterat på fyra olika konferenser och som jag hoppas kunna publicera i bearbetad form. Det återfinns på min (eftersatte) sajt: https://docs.google.com/viewer?a=v&pid=sites&srcid=ZGVmYXVsdGRvbWFpbnxwYWx3cmFuZ2V8Z3g6NTIxZTc0NzVjN2M4N2M2MQ
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,