Follow by Email

onsdag 6 augusti 2014

NSA, FRA och folkrätten

Apropå reprisen av Uppdrag gransknings ganska upprörande reportage om FRA och NSA: För några månader sedan skrev jag en akademisk artikel som ska publiceras senare som handlar om cyberspioneri, suveränitet och mänskliga rättigheter. https://docs.google.com/viewer?a=v&pid=sites&srcid=ZGVmYXVsdGRvbWFpbnxwYWx3cmFuZ2V8Z3g6MTRlNmFkZTQ2ODJiMmY0Nw

Technorati-taggar: FRA,NSA,spioneri,mänskliga rättigheter. Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/FRA" rel="tag">FRA</a>, <a href="http://bloggar.se/om/NSA" rel="tag">NSA</a>, <a href="http://bloggar.se/om/spioneri" rel="tag">spioneri</a>, <a href="http://bloggar.se/om/m%E4nskliga+r%E4ttigheter" rel="tag">mänskliga rättigheter</a>

lördag 2 augusti 2014

Gaza



Jag vill först berömma Anne Ramberg för hennes mod att gå ut i debatten (se här) och dessutom göra det på ett så utmärkt sett. Hon sätter fingret på det som är pudelns kärna – ockupationen. (Även om det kan diskuteras huruvida Gaza fortfarande är ockuperat så är jag av uppfattningen att den israeliska kontrollen är så omfattande att det måste anses vara fråga om en ockupation.)
Det finns all anledning att starkt kritisera Hamas, såväl för deras kränkningar av mänskliga rättigheter på Gazaremsan som för deras urskillningslösa raketattacker mot Israel (vilka utgör krigsförbrytelser). Det är förstås också fullt rimligt att den israeliska regeringen försöker skydda sin befolkning; det krävs inte mycket inlevelseförmåga för att förstå hur det är att leva under ett ständigt angreppshot.
Detta hindrar inte att Israel har det största ansvaret både för att striderna uppstått och för de höga dödssiffrorna på den palestinska sidan. För det första: Israel har begärt inte bara att palestinierna ska erkänna Israel (vilket skedde redan genom Osloöverenskommelsen) utan också att de ska erkänna Israel som en judisk stat, och det utan att ge palestinierna något hopp om en egen stat med rimliga gränser. (Ja, det var kanske nära att palestinierna fått en stat år 2000 och att Arafat då missade en historisk chans, men det står hur som helst utom rimligt tvivel att den nuvarande israeliska regeringen inte är beredd till en sådan uppgörelse.) Istället fortsätter den israeliska annekteringen (de facto och de jure) av Västbanken, i strid med all folkrätt.
För det andra: Israel är den överlägset starkaste militärmakten och har betydligt större förmåga att tillfoga motståndaren – liksom civilbefolkningen – skador. Hamas raketangrepp måste fördömas, som jag skrev ovan, men de är lyckligtvis förhållandevis ineffektiva, dels p g a vapnens bristande precision, dels p g a effektivt israeliskt försvar.
Det är svårt att som utomstående bedömare, utan alla fakta för handen, veta exakt vilka israeliska åtgärder som är förenliga med folkrätten och vilka som inte är det. Israel har utmärkt folkrättsexpertis. Den bild man får är dock dels att israelerna tillmäter palestinska skador alltför liten betydelse när man gör sina proportionalitetsbedömningar, dels att en god del av angreppen syftar till att försvaga motståndsviljan hos den palestinska befolkningen snarare än till att angripa Hamas militära kapacitet. Israelerna har berömt sig av sin rutin att varna civilbefolkningen i bostadshus innan dessa bombas. Man måste emellertid fråga sig vad det fyller för funktion att förstöra ett hus där en Hamasmilitant bor, om denna redan är varnad. Den mest närliggande förklaringen är att huset bombas för att skicka ett budskap till palestinierna att de inte bör engagera sig i Hamas. Detta är förbjudet enligt den humanitära rätten, som bara tillåter angrepp mot civil egendom om angreppet har ett direkt militärt syften och där den civila skadan är proportionerlig mot den militära nyttan. (De brittiska terrorbombningarna av t ex Dresden skulle alltså inte anses acceptabla idag.) Effekten är en kollektiv bestraffning, inte bara av den kombattant som kan ha bott i huset, utan också av dennes familj och övriga invånare.
Jag har undertecknat en artikel om Gaza på DN Debatt idag (se här). Den engelskspråkiga, längre versionen finns här.

fredag 25 april 2014

Putin embraces Western humanitarian doctrines–with irony

Putin has already proclaimed two doctrines, previously rejected by Russia:

1. A group of people has a right to decide to form a new state or to join another state (Duma speech 18 March). (This is correct under international law, but only under very limited circumstances. The world is not inclined to allow some 5000 states – correspoding to 5000 ethnic groups or peoples – and the state’s right to territorial integrity generally prevails.)

2. A state has a right to intervene another country to protect people in distress, at least if they belong to the same ethnic group as the majority of the invading country (see for instance here and here). (This is not correct under prevailing international law, but such an action could at least be politically legitimate under extreme circumstances, as many held Kosovo to be.)

3. Putin has now added a third doctrine: To start “military actions against the country’s population … is without doubt a very serious crime” (here). This is sometimes true, sometimes not, depending on the circumstances; a state certainly has the right to uphold law and order, including with military means, as long as it respects human rights (and international humanitarian law, if there is and armed conflict) (compare here).

As a man with a great sense of humour (here), Puin is surely making a parody of “Western” international law, as enunciated in Kosovo. (And the West is not completely undeserving of that parody; see here.) However, members of some of Russias 185 ethnic minorities – like the Chechens -- may take him seriously, and so may neighbouring countries, like China (project what you read here, here and here).

As Marx said – “History repeats itself, first as tragedy, second as farce” – or perhaps it is the other way around.

Technorati-taggar: Putin Crimea Ukraine "international law" folkrätt Ukraina Kosovo

Läs även andra bloggares åsikter om &lt;a href="http://bloggar.se/om/Putin+Crimea+Ukraine+%22international+law%22+folkr%E4tt+Ukraina+Kosovo" rel="tag"&gt;Putin Crimea Ukraine "international law" folkrätt Ukraina Kosovo&lt;/a&gt;

fredag 28 februari 2014

Ukraina, Krim och Ryssland–senaste uppgifterna

Om det är sant som nu påstås att det är rysk trupp som patrullerar utanför parlamentet i Simferopol är det en allvarlig sak, definitivt ett brott mot FN-stadgans våldsförbud.

De ryska, bekräftade trupprörelser som synts på andra ställe på Krimhalvön är enligt ryska UD (Mid) i enlighet med basavtalet mellan Ryssland och Ukraina om den ryska flottbasen i Sevastopol. Det går dock inte att komma ifrån att man sätter dem i samband med de oroande uttalanden som gjorts från ryskt håll, och det börjar påminna om ett folkrättsstridigt hot.

Ryssland kan inte åberopa den kontroversiella principen om ansvaret att skydda (responsibility to protect, R2P), som man (med blandad framgång) åberopade i Georgien 2008. Mig veterligen har inga hot mot den ryskspråkiga befolkningen på Krim eller annorstädes rapporterats. Det var politiskt synnerligen oklokt av parlamentet att lagen om det ryska språkets status som officiellt språk, men det är långt från att utgöra ett hot av det slag som kan ge omvärldens sympatier för ett ingripande (som skedde vid Natos folkrättsligt tveksamma ingripandet för Kosovo 1999).

Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Ukraina" rel="tag">Ukraina</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Krim" rel="tag">Krim</a>, <a href="http://bloggar.se/om/folkr%E4tt" rel="tag">folkrätt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/responsibility+to+protect" rel="tag">responsibility to protect</a>

Ukraina, Krim och Ryssland

Utgör den ryska övningen vid den västra gränsen nära Ukraina ett folkrättsstridigt hot mot Ukraina? Enligt Russia Today har övningen inget som helst samband med de aktuella händelserna i Ukraina, och en stat har givetvis rätt att öva sitt försvar. Ryssland har heller inte uttalat några officiella hot (även om detta kan tolkas som en varning). Ett genom t ex diplomatiska kanaler framfört hot skulle strida mot FN-stadgans artikel 2.4, särskilt i ljuset av den pågående övningen.
Vad ska man säga om händelserna på Krim? Enligt en del spekulationer var det med ryskt stöd som beväpnade män genomförde ockupationen av Krim-parlamentet i Simferopol. I så fall är det förstås fråga om en grov kränkning av Ukrainas suveränitet och kanske också ett brott mot våldsförbudet i FN-stadgan. Anklagelserna verkar dock osannolika, eftersom en sådan aktion skulle vara riskabel för Ryssland.
Att majoriteten på Krim är ryskspråkig utgör i sig ingen tillräcklig grund för att hävda att Krim bör bli en del av Ryssland, och Putin har heller inte framställt sådana krav. Däremot är det rimligt med ett mått av självstyre för Krim, vilket måste utövas med respekt för krimtatarernas rättigheter. Vidare vore det god politik att låta ryska vara ett andra officiellt språk, och dessutom i linje med Europarådets stadga om landsdels- och minoritetsspråk.
, Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Ukraina" rel="tag">Ukraina</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Krim" rel="tag">Krim</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Simferopol" rel="tag">Simferopol</a>, <a href="http://bloggar.se/om/folkr%E4tt" rel="tag">folkrätt</a>

onsdag 11 december 2013

Aktiv signalpaning av FRA? I så fall i strid med folkrätten

Apropå Uppdrag: granskning idag, där det sägs att FRA kan ha ägnat sig åt aktiv signalspaning (“hacking”). Aktiv signalspaning kan utgöra kränkningar av de mänskliga rättigheterna (MR) (fr a rätten till privatliv) och/eller folkrättsstridig intervention av främmande makter. En hackning av privata datorer kan utgöra en MR-kränkning om det inte finns goda och lagliga skäl för det, oavsett om målen befinner sig inom landet eller ej. En hackning av datorer i främmande länder utgör folkrättsstridig intervention eftersom det utgör en slags myndighetsutövning, och det får man utöva bara på eget territorium.
Se även ett “paper” som jag presenterat på fyra olika konferenser och som jag hoppas kunna publicera i bearbetad form. Det återfinns på min (eftersatte) sajt: https://docs.google.com/viewer?a=v&pid=sites&srcid=ZGVmYXVsdGRvbWFpbnxwYWx3cmFuZ2V8Z3g6NTIxZTc0NzVjN2M4N2M2MQ
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 22 november 2012

Gaza – några klargöranden

Här några punkter m a a diskussionen idag på SVT:s Debatt:

  • Israel har en rätt att attackera militära anläggningar på Gaza som hotar Israel (dvs raketramper, etc). Man kan se situationen på olika sätt – som en internationell väpnad konflikt med Hamas/Islamistiska Jihad som angripare genom raketbeskjutning, som en pågående ockupation där Israel har en rätt att upprätthålla ordningen, eller som en konflikt som s a s triggats genom Israels blockad men där Israel under den pågående konflikten ändå får använda våld i enlighet med den internationella humanitära rätten. (Jfr min tidigare bloggpost och de referenser som finns där.) Fakta på marken är oklara och folkrätten är inte skriven för anomalier som den som råder i Palestinakonflikten (ockupation av område som ingen stat gör anspråk på), men oavsett hur man resonerar är det svårt att säga att Israel inte har rätt att försöka hindra raketbeskjutningen.
  • En del kommentatorer har uttryckt förståelse för att Hamas angriper Israel som en reaktion mot bl a blockaden. Blockaden är både orättfärdig och illegal – den sträcker sig ju faktiskt mycket längre än till att hindra införsel av vapen (se se här och här). Den kan dock inte rättfärdiga beskjutning av civila, vilket utgör en krigsförbrytelse.
  • Enligt rapporteringen grupperar de olika palestinska styrkorna ofta i civila bostadsområden och t o m intill sjukhus. Detta bruk av civila sköldar är strängt förbjudet i folkrätten (t o m krigsförbrytelser även det), och om ett sjukhus används för militära ändamål förlorar det sin immunitet. Icke desto mindre måste Israel ändå försöka undvika civila offer och göra en proportionalitetsbedömning, dvs väga militär nytta mot civil skada.
  • Hamas är en terroristorganisation, och omvärlden får inte och ska inte stödja terrorism. Hamas är emellertid också mycket mer. Det är en militär, politisk och social organisation. Att reducera Hamas till att bara vara en terroristorganisation är alltså missvisande (vilket är ett understatement). Israel begår dagligen krigsförbrytelser – bosättningspolitiken utgör en gigantisk krigsförbrytelse enligt Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen – men få skulle komma på tanken att kalla Israel en krigsförbrytarstat.
  • När Hamas bildade regering efter valen 2006 (vid vilka bl a Carl Bildt var valobservatör) ställde den s k kvartetten (USA, EU, Ryssland och FN) följande villkor till den nya Hamasregimen:
  • -- att erkänna Israels rätt att existera,

    -- att avsvärja sig våld och

    -- att acceptera ingångna avtal.

    Motsvarande krav har emellertid aldrig har ställts på Israel. Netanyahu har erkänner ingen rätt för palestinierna till en egen stat. Ingen israelisk regering – och ingen annan regering heller, för den delen -- skulle avhända sig möjligheten att använda våld för syften som den anser legitima (och Israel använder därtill våld för illegitima syften, som att underlätta sin bosättningspolitik). Ingen israelisk regering har hållit ingångna avtal med palestinierna. Konflikten är m a o asymmetrisk på mer än ett sätt.

    Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Gaza" rel="tag">Gaza</a>, <a href="http://bloggar.se/om/blockad" rel="tag">blockad</a>