Som rapporterats i media har SD-riksdagsmannen Kent
Ekeroth retat upp sig på att
asylsökande demonstrerat utanför Riksdagshuset. Bl a menar han att “de borde
inte … ha rätt att få hålla demonstrationer – det borde vara förbehållet
medborgare.” Jag blev intervjuad om detta i Rapport (liksom av Dagens eko)
idag, och eftersom inslaget blev ganska kort kan det finnas anledning att
utreda saken i lite större detalj.
Demonstrationsrätten är garanterad i grundlagen och gäller “var
och en”, alltså inte bara medborgare.
2 kap 1 §, regeringsformen:
“Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad …
3. mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för
upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte;
4. demonstrationsfrihet: frihet att
anordna och delta i demonstrationer på allmän plats,
Demonstrationsrätten kan under vissa förutsättningar inskränkas (se
nästa inlägg), men är garanterad också i internationella konventioner.
Artikel 11, Europakonventionen,
säger:
1. Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga
sammankomster …
2. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra
inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt
samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet eller den allmänna
säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa
eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
Artikel 12, EU:s
stadga om de grundläggande rättigheterna, har
liknande ordalag:
1. Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga
sammankomster …
Artikel 21, FN-konventionen
om medborgerliga och politiskarättigheter, stadgar:
Rätten till fredliga sammankomster skall erkännas. Utövandet av
denna rättighet får inte underkastas andra inskränkningar än sådana som
föreskrivs i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn
till statens säkerhet eller den allmänna säkerheten, den allmänna ordningen,
skyddet av folkhälsan eller sedligheten eller skyddet av andra människors
rättigheter och friheter.
Demonstrationsfriheten är alltså skyddad i Europakonventionen, i
EU:s rättighetsstadga liksom i FN-konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter. Samtidigt finns det – som framgår av Europakonventionen och av
FN-konventionen – möjligheter att göra inskränkningar, t ex p g a hänsyn till
ordning säkerhet. Den stat som vill göra inskränkningar måste dock visa att det
är nödvändigt “i ett demokratiskt samhälle”. Att begränsa
demonstrationsfriheten till vissa kategorier – tex medborgare – kan knappast
motiveras.
Trots det är det egentligen bara FN-konventionen som garanterar
mötesfriheten för asylsökande. EU-stadgan gäller bara för “EU-lagar”, och
EU-regler bestämmer bara vissa aspekter av behandlingen av asylsökande. I Europakonventionens artikel 16 finns
en möjlighet att göra undantag för utlänningar; även om det undantaget idag
anses otidsenligt och knappast tillämpas längre så kan det (eventuellt)
åberopas av en stat.
Däremot har FN-konventionen inget sådant undantag, och det räcker.
Att införa ett förbud för asylsökande eller för alla utlänningar att
demonstrera skulle alltså strida mot Sveriges internationella
förpliktelser.
*****
Det är oklart vad det är som föranleder Ekeroths förslag. En
välvillig tolkning är att det beror på att han menar att den svenska politiska
beslutsprocessen ska skyddas från inflytande från utländska intressen.
Svenska politiker påverkas av alla möjliga intressen –
egenintressen och allmänintressen, inhemska intressen och utländska, öppna och
dolda. Det är inte så konstigt eftersom politiska beslut i den svenska
riksdagen – liksom i alla politiska församlingar – påverkar många människor på
olika sätt, i Sverige och i utlandet. Och i många fall har utländska parter ett
synnerligen legitimt intresse att påverka ett lands politiker, t ex för att det
berör mänskliga rättigheter.
Den demonstration som Ekeroth retade upp sig på skedde helt öppet
av människor som direkt påverkades av ett riksdagsbeslut, och som menade att
deras rättigheter som asylsökande var ifråga. Enligt min mening kan det inte
finnas några rimliga skäl att stoppa sådant.
Läs även andra bloggares åsikter om Kent Ekeroth, demonstrationsrätt, mötesfrihet
1 kommentar:
I RF 2 kap. 1§ p. 4 står det att vi gentemot det allmänna är tillförsäkrade demonstrationsfrihet. Men går vi vidare till 2 kap. 20§ så står det att dessa rättigheter får begränsas enligt lag. Visserligen står det i 21§ att riksdagen ska ta hänsyn till rättigheters värde i ett demokratiskt samhälle och de får heller inte bryta mot Europakonventionen, 19§. I 22§ förklaras att en sådan inskränkning kan skjutas upp i ett år på begäran av tio riksdagsledamöter, men detta kan köras över av fem sjättedelar av de röstande i Riksdagen. Hur är det då när det gäller ”andra än svenska medborgare här i riket,”? Där ”får särskilda begränsningar göras i yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten och religionsfriheten” (25§). Samma möjligheter för Riksdagen att stoppa sådana lagar som för svenska medborgare gäller. Dessutom är här religionsfriheten inte skyddad, så vill man t ex förhindra att någon icke-medborgare i ord bekänner sig offentligt till våldsbejakande islamism utan att förbereda, uppmana eller hota med olagliga handlingar, så går det. Riksdagen kan förstås stifta lagar som går emot Europakonventionen och även de skrivningar som finns i RF, men då är det upp till domstolarna att hävda att sådana lagar saknar rättsverkan. Dessutom kan praxis ändras. 1994 så tilläts fullt uniformerade nazister att röra sig på Stockholms gator, det var ingen demonstration utan det var ett drygt halvdussin som klev ut ur en minibuss för att handla öl i en matbutik. Min sambo, som skrev för utländska tidningar, ringde till UD:s presstjänst och de sa att det var tillåtet, efter att ha konsulterat någon intern jurist, med den fega kommentaren att "de kanske var på väg till en maskerad". Idag skulle vi anse att deras utstyrsel var hets mot folkgrupp. Med samma typ av glidning kan Muhammed som rondellhund också betraktas som hets mot folkgrupp, trots att lagarna mot blasfemi avskaffades för inte allt för många årtionden sedan. (Många europeiska länder har lagar mot blasfemi, t.o.m. Finland om man får tro The Economist, trots att dessa bevisligen säger sig följa Europakonventionen) I RF finns inte ytterligare tolerans för konstnärliga uttryck som det finns i TF och YGL. Tryckfriheten i TF ser bra ut ända tills någon av de jurister som nu slipar knivarna, tar utslag till EU-domstolen. Vi har ingen författningsdomstol som kan hindra riksdagen att bryta mot grundlagen (och bör nog inte ha). Så jag tycker vi ska vara försiktiga att slå oss för bröstet och säga att vi har bra skydd för de demokratiska rättigheterna.
Skicka en kommentar