Follow by Email

tisdag 6 mars 2012

Det svenska samarbetsavtalet med Saudiarabien och folkrätten

Ekots avslöjande om svensk medverkan i byggandet av en fabrik för tillverkning av bl a antitankvapen är häpnadsväckande. Samarbetet om fabriken utgör ett följdprojekt som bygger på 2005 års samarbetsavtal mellan Sverige och Saudiarabien (se nedan).
Jag har tidigare kommenterat svenskt krigsmaterielsamarbete med Saudiarabien här. M a a dagens nyheter har jag följande kommentarer.
1. Samarbetet om fabriken ligger klart inom ramen för avtalet från 2005, men det följer inte direkt av detta avtal. 2005 års avtal stadgar inte att en fabrik ska byggas utan talar i mer allmänna termer om att man ska “studera och utforska möjligheterna att upprätta ett partnerskapsprogram” samt “särskilt sträva efter att utbyta teknisk och ingenjörsmässig expertis i fråga om underhåll, utveckling och rekonstruktion av vapensystem, utrustning och reservdelar” (artikel 2.3). FOI hade alltså inte behövt ingå följdavtalet år 2007. Den nuvarande regeringen bär därmed ett eget ansvar för avtalet.
Däremot hade Sverige inte kunnat helt vägra att samarbeta; i så fall hade vi brutit mot avtalet. (Den tidigare regeringens ansvar behandlas nedan.)
2. Eftersom det är fråga om en svensk myndighet (FOI), underställd regeringen, är Sverige såsom stat direkt ansvarig vad gäller fabriken. Detta gäller även om verksamheten skett (eller planerats ske) genom ett privat företag såsom bulvan.
3. Samarbetsavtalet är i sig mycket långtgående; även om det inte stadgar något om byggandet av en fabrik ligger det nära till hands att föreställa sig att det kan ligga inom avtalet. I avtalet finns inga som helst villkor vad gäller fred eller mänskliga rättigheter (MR). I preambeln (“inresssen”) står följande
Acknowledging with great satisfaction the desire to strengthen the good friendly relationship through direct military cooperation; in accordance with the national and international policies of their respective countries and in a
manner consistence with national laws applied in each country and not conflicting with their commitments in the international fields.
Noting that the cooperation of the two countries promotes internal peace and stability and that [sic!] is not directed against any third party.

Uttrycket “in accordance with the national and international policies of their respective countries” innehåller dock en väl dold hänvisning till MR. Den sist citerade meningen ovan anger att samarbetet skall främja fred och inte rikta sig mot tredje part. Jag återkommer till detta. Det kan dock konstateras att det är uppseendeväckande att den socialdemokratiska regeringen kunde ingå avtalet utan några explicita villkor över huvud taget.
4. Avtalet kan sägas upp i förtid, liksom alla avtal, men en förtida uppsägning utgör ett avtalsbrott, alltså en överträdelse av en folkrättslig förpliktelse, om den inte kan motiveras. En folkrättsöverträdelse ska i normala fall ersättas, t ex genom skadestånd. Dessutom påverkar en förtida uppsägning förstås trovärdigheten hos det land som gör uppsägningen.
Möjligen skulle Sverige kunna åberopa två argument, vilka överlappar.
Det första är att den saudiska interventionen i Barhein förra året utgör ett så grovt övergrepp mot MR och en så grov inblandning i ett annat land att det skulle ge Sverige en rätt att säga upp avtalet som en reaktion. Visserligen var Sverige inte direkt drabbat av interventionen, men överträdelser av detta slag anses riktade mot hela statssamfundet. För att kunna reagera på det viset måste Sverige dock först ha försökt med andra medel att förmå Saudiarabien att upphöra med sin inblandning.
För det andra skulle man kunna argumentera att förutsättningarna för avtalet har förändrats. (Se artikel 62 i Wienkonventionen om traktaträtten.) Eftersom Saudiarabien faktiskt numera – efter Bahreinäventyret -- utgör ett potentiellt hot mot tredje parter kan Sverige inte längre samarbete på detta nära sätt. Risken finns nämligen att vi i så fall gör oss skyldiga till medhjälp till folkrättsbrott om Saudiarabien i framtiden skulle göra fler interventioner i sitt närområde (t ex i en grannstat där folket störtat en god vän till Saudi), och om Sverige medvetet medverkar till att Saudiarabien får vapen som kan användas i en sådan folkrättsstridig intervention.
Jag är inte säker på att dessa argument skulle hålla, men de skulle kunna användas om man vill argumentera för att en uppsägning (eller en suspension) är möjlig.

Inga kommentarer: