Svensk vapenexport till Saudiarabien–förenlig med folkrätten?

Svenska freds har protesterat mot att Försvarsexportmyndigheten bjudit in en saudisk delegation för att se på svensk krigsmateriel. Enligt Svenska freds såldes förra året vapen för 247 miljoner till Saudiarabien. Därutöver finns, sedan 2005, ett samarbetsavtal om krigsmateriel med Saudiarabien. (Se här.)

****

Vad säger folkrätten om detta? Det finns ingen reglering specifikt av handel med krigsmateriel. De allmänna reglerna kan dock tillämpas.
1) Alla länder har rätt att försvara sig. Därför har alla länder i princip rätt att köpa vapen, och för att det ska vara möjligt måste vapen också kunna exporteras.

2) Detta gäller dock inte obetingat. Även om krigsmateriel kan användas i självförsvar, och för FN-insatser, så kan det också användas folkrättsstridigt – för att angripa ett annat land, för att hindra ett folk att utöva sin självbestämmanderätt eller för att kränka mänskliga rättigheter.

Om ett land exporterar krigsmaterial till ett annat land med vetskap om att vapnen kommer att användas för folkrättsstridiga handlingar är också den exporterande staten ansvarig. I FNs folkrättskommissions artiklar om statsansvar (som uttrycker allmän folkrätt) står följande:

“A State which aids or assists another State in the
commission of an internationally wrongful act by the
latter is internationally responsible for doing so if:
(a) that State does so with knowledge of the circumstances of the internationally wrongful act …” (se här).

Detta innebär att export av materiel som kan användas för kränkningar inte får ske. Man får alltså göra en konkret bedömning i varje enskilt fall. För ett år sedan skulle jag ha trott att export till Saudiarabien av materiel för exempelvis flygvapen, luftförsvar, kustförsvar och flotta inte skulle kunna användas för att kränka MR. Efter ingripandet i Bahrein och efter det libyska inbördeskriget går det dock knappast att undanta någon krigsmateriel. När Saudiarabien i mitten av mars i år med stor brutalitet ingrep för att slå ner demokratirörelsen i Bahrein kränkte de en mängd mänskliga rättigheter – rätten till liv, mötesfriheten, yttrandefriheten, etc. Jag tycker att det idag är svårt för en stat att säga att den kan exportera vapen till Saudiarabien utan att ha “knowledge of the circumstances of the internationally wrongful act”, om Saudiarabien åter skulle använda vapen för att kränka MR.
Nu kan det ju hävdas att det inte är svenska staten som exporterar utan svenska företag. Krigsmaterielexporten är dock så hårt reglerad av staten och dessutom samarbetar krigsmaterielexportföretagen med olika statliga myndigheter (t ex Försvarsexportmyndigheten), varför det är svårt att frita svenska staten från ansvar.

****

Hur är detta reglerat för svensk del? Det råder enligt svensk lagstiftning ett generellt exportförbud av vapen, varför tillstånd behövs i varje enskilt fall.

1§, lagen (1992:1300) om krigsmateriel:

“Tillstånd enligt denna lag får lämnas endast om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges utrikespolitik.”

Vad som menas med “strider mot Sveriges utrikespolitik” utvecklas i riktlinjer, vilka bl a anger att “särskild vikt” ska fästas vid respekten för mänskliga rättigheter (se här och här; s 85 i pdf-filen): “Utförseltillstånd bör … inte ges till en stat där det förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter.” Detta gäller även “om materielen i sig kunde användas för att kränka de mänskliga rättigheterna”. Att MR-respekt inte är ett absolut villkor visar sig dock i tillämpningen.

Vidare ska Sverige efterleva EUs gemensamma ståndpunkt 2008/944 (här). I artikel 2 anges villkor för export, och däri finns ett särskilt stycke om respekt för de mänskliga rättigheterna. Däri anges bl a att medlemsstaterna inte ska

“utfärda exportlicens om det föreligger uppen­bar risk att den militära teknik eller den krigsmateriel som ska exporteras kan komma att användas för internt förtryck.”

Detta ligger i linje med vad jag fann gällde folkrättsligt. En motsvarande regel gäller f ö beträffande humanitär rätt (krigets lagar, starkt förenklat: “MR i krig”).
Krigsmaterielutredningen (Krut) föreslog år 2005 att denna formulering skulle föras in i de svenska riktlinjerna (se här, s 198). Betänkandet bereds fortfarande (!) i regeringskansliet. Frågan behandlades i riksdagen senast i våras (se här).
Sverige bör striktare tillämpa villkoret att grova MR-kränkningar inte äger rum i landet i fråga. Vidare bör det finnas ett ovillkorligt förbud mot export om det finns en klar risk att materielen direkt eller indirekt kan användas för att kränka MR eller bryta mot den internationella humanitära rätten eller andra internationella förpliktelser.


Läs även andra bloggares åsikter om krigsmaterielexport, försvarsmaterielexport, vapenexport, uppförandekod, krigsmaterielutredningen, Saudiarabien, Svenska freds