Igår rapporterades det på Ekot att visningar av “Kony 2012” i norra Uganda hade fått ställas in därför att människor blev upprörda. Se även här.
Filmen har kritiserats en hel del (se bl a här). Här en kritik av antropologen Sverker Finnström, som skrev sin avhandling om norra Uganda och som länge följt filmens upphovsmakare, Invisible Children. Här en kritik från Ugandas mest kände intellektuell, Mamhmood Mamdani, tidigare professor vid Columbia.
Norbert Mao, Ugandas kanske näst mest kände politiker (efter Museveni), är dock positiv till filmen (se här). Mao är ordförande för oppositionspartiet Democratic Party och tidigare ordförande för Guludistriktet i Acholiland, varifrån LRA kommer. (Ja, han kallas ordförande Mao.) Mao – som är varm folkledare, slug politiker och kylig analytiker i en person --gör bedömningen, att även om filmen är förenklad, även om det finns många andra problem än Kony, så är Kony ändå ett problem som måste åtgärdas, och filmen kan bidra till att så sker.
Jag tror att det är rätt. Jag har mycket stor förståelse för att människor i Lira (en av de platser som drabbades hårdast av Kony) är arga därför att en film om Joseph Kony handlar mer om vita människor än om offren och deras behov, men filmen har lyckats där nästan alla andra har misslyckats: att skapa uppmärksamhet. Den uppmärksamheten måste dock sträcka sig längre än till Konys person.
1 kommentar:
http://www.intlawgrrls.com/2012/05/kony-2012-icc-peacejustice-divide.html
Skicka en kommentar