Libyen – skydd av civila och politiska “bieffekter”

FN-resolutionen 1973 (se min förra blogg) ger ett mandat att ingripa för att skydda civila. Icke desto mindre kommer de attacker som nu skett ofrånkomligen att påverka också de militära styrkeförhållandena och därmed även den politiska utvecklingen. Carl Bildt skrev igår:
“Militärt våld tjänar alltid politiska syften. Och det är genom att definiera dessa som de militära insatserna kan inriktas på bästa sätt.
FN-resolutionen talar om att skydda civilbefolkningen. Men de politiska mål vi satt upp i diskussionerna inom EU går självfallet längre än så.”
Säkerhetsrådets resolution ger emellertid inte utrymme för användning av våld med syften som går utöver skydd av civila. Skyddet ska alltså egentligen vara militärt (och politiskt) neutralt.
Trots det kommer de franska, amerikanska, m m insatserna att stärka oppositionen. Varför? Om en armé regelmässigt angriper civila, då måste man försvaga den armén för att skydda civila.
Detta innebär att den som har för vana att angripa civila också löper en (något) större risk att utsättas för militära insatser från “internationella samfundet”, och att angrepp på civila därmed är politiskt-militärt kontraproduktivt. (Tidigare exempel på det är Kosovo 1999 och Bosnien 1995.)

Läs även andra bloggares åsikter om Libyen gadaffi säkerhetsrådet civila bildt