Follow by Email

söndag 24 juni 2012

Den syriska nedskjutningen av ett turkiskt stridsplan–i strid mot folkrätten?

Igår sköt Syrien ner ett turkiskt militärflyg utanför den syriska kusten (se här). Turkiet har medgett att planet kränkte syriskt luftrum men hävdar att planet var utanför gränsen (12 sjömil utanför syrisk kust) när nerskjutningen skedde.

Har någon av dem brutit mot folkrätten?

Turkiet har erkänt att man kränkt syriskt luftrum (dvs luftrummet ovanför syriskt land- och sjöterritorium). Det är en överträdelse av folkrätten, men inte en särskilt allvarlig sådan.

Om planet var utanför syriskt territorium när det sköts ner, var nerskjutningen ett brott mot folkrätten, såvida inte Syrien hade goda grunder att anta att det turkiska planet var på väg att angripa mål i Syrien. Inget har framkommit som tyder på att Syrien hade rimliga skäl att anta det.

Om planet var inom syriskt territorium stred nerskjutningen antagligen också då mot folkrätten, i vart fall om man inte kunde tro att planet hade avsikt att angripa mål i Syrien. Syrien hade all rätt att avvisa planet, men man måste göra det med proportionerliga medel. Det rimliga hade varit att försöka avvisa med eget flyg eller genom att skjuta ett varningsskott, istället för att sikta direkt på planet.

Sverige utsätts också ibland för gränskränkningar, ofta av Nato-plan, faktiskt. I den svenska IKFN-förordningen regleras gränskränkningar på följande sätt:

22 § Vapenmakt utan föregående varning skall tillgripas mot utländska statsluftfartyg från vilka våldshandlingar begås
1. mot mål inom svenskt territorium,
2. från svenskt territorium mot mål utanför territoriet,
3. mot svenska fartyg eller luftfartyg på eller över fritt hav.

23 § Ett utländskt statsluftfartyg som uppträder inom svenskt territorium utan att ha rätt att vara där skall avvisas från territoriet. Om det är nödvändigt får vapenmakt tillgripas.
Om särskilda förhållanden kräver det, får enligt Försvarsmaktens bestämmande vapenmakt utan föregående varning tillgripas vid ingripanden enligt första stycket. Detta gäller även oidentifierade luftfartyg som överskrider den svenska territorialgränsen under omständigheter som tyder på fientlig avsikt. Förordning (1994:533).

Detta är en folkrättsenlig och rimlig reglering. Om den hade tillämpats på den syrisk-turkiska incidenten, så borde nog 23 § 1 st ha tillämpats, dvs avvisning, eventuellt med vapenmakt, men efter varning. Det begicks ju inga “våldshandlingar” (22 §) från det turkiska planet. Samtidigt är det inte helt otänkbart att man från syrisk sida tycker att det föreligger “särskilda omständigheter” vid den turkiska gränsen.

Technorati-taggar: ,,

Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Syrien" rel="tag">Syrien</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Turkiet" rel="tag">Turkiet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/IKFN" rel="tag">IKFN</a>

2 kommentarer:

Mark Klamberg sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Pål Wrange -- folkrätt och politik sa...

Jag instämmer. Visserligen kan det vara fråga om ett väpnat angrepp i FN-stadgans mening om man anfaller mot ett annat lands stridskrafter, även om de befinner sig utanför den angripne statens territorium. I det här fallet var det emellertid bara en enstaka incident, och dessutom fanns det knappast någon avsikt att angripa Turkiet, utan endast en förmodligen missriktad och överdriven vilja att försvara det egna syriska territoriet.