Domen mot Persson och Schibbye -- vad kan Sverige göra nu?

Domstolen i Addis Abbeba har alltså funnit de båda svenskarna skyldiga till såväl olaga inresa i landet (vilket de erkänt) som understödjande av terrorism, men inte för terroristbrott i sig. Straffet meddelas den 27 december. Domen kan överklagas. (se här)

Jag har tidigare skrivit om vad svenska regeringen kan göra (se här). Man kan idag förstås fortsätta att ge konsulärt stöd, dvs att se till att de har försvarsadvokater och får annat stöd. Sverige kan också fortsätta att ta upp saken på diplomatisk nivå och uttrycka sin oro och sitt engagemang. Allt detta gör förstås regeringen redan.

Om domen skulle stå sig även i högre instans har Etiopien mycket sannolikt brutit mot folkrätten, dels genom inskränkningar av yttrandefriheten och kanske också genom att domstolen inte varit opartisk och oberoende (omständigheterna i det senare avseendet är inte helt klara). (Se mer om detta i mitt tidigare inlägg.) Däremot kan Sverige inte redan på detta stadium ställa några krav på t ex ersättning eller föra saken vidare till någon internationell instans och påstå att Etiopien brutit mot folkrätten. Detta eftersom det finns en folkrättslig regel om uttömmande av inhemska rättsmedel. Denna regel innebär att ett klagomål rörande behandling av individer s a s kan föras upp på den internationella nivån först efter det att man har uttömt alla möjligheter att få rättelse på nationell nivå. Därför måste målet först överklagas.

Denna regel gäller allmänt, såväl för en individ som vill klaga hos Europadomstolen eller FN:s MR-kommittéer som för en stat som vill klaga s a s på individens vägnar. Det senare kallas diplomatiskt skydd, och innebär att en stat tar på sig den skada som drabbat en av dess medborgare, såsom om skadan hade gällt staten själv. Det är ett gammalt rättsinstitut och används ganska sällan. FN:s folkrättskommission har nyligen kodifierat (samlat och skrivit ner) de regler som gäller för diplomatiskt skydd (se här). I dessa regler görs en del undantag från kravet på uttömmande av inhemska rättsmedel, bl a om "[t]here are no reasonably available local remedies to provide effective redress, or the local remedies provide no reasonable possibility of such redress".