Sverige har inte genomfört Romstadgan för ICC

Som nyss rapporterades i Aktuellt fick Navanethem Pillay, FN:s MR-kommissarie, årets Stockholm Human Rights Award. Jag hade nöjet att se prisutdelningen, men det är inte det som föranleder denna blogg, utan följande. I Aktuelltinslaget fick Pillay en fråga om det pinsamma faktumet att Sverige ännu inte har genomfört en översyn av de internationella straffrättsliga reglerna, dvs inte infört alla de brott som finns i ICC-stadgan. Bl a finns inte brott mot mänskligheten i den svenska strafflagstiftningen. De allra flesta handlingar som ligger under denna rubrik omfattas av mer vardagliga svenska brott som mord, men det kan t ex vara svårt att åtala någon för förmansansvar för brott mot mänskligheten, vilket inte riktigt täcks i Brottsbalken. Vidare är stadgandet om krigsförbrytelser, ”folkrättsbrott”, helt inadekvat.

Det finns ett utmärkt utredningsförslag om detta sedan 2002, men två justitieministrar, Bodström och Ask, har nedprioriterat frågan. Beatrice Ask förklarade det med att utredningsresurserna inom Justitiedepartementet är begränsade. Ja, resurserna är alltid begränsade, det ligger i sakens natur. I Uganda är resurserna också begränsade. Där tog det drygt sju år att genomföra samma lagstiftning. Under de sista åren var stora delar av givarsamfundet (dvs biståndsgivarna på plats i Kampala) väldigt otåliga med den ugandiska regeringens senfärdighet, men jag tröstade ibland ugandierna med att påpeka att de inte var söligast i klassan.

Aggressionsbrottet

Är (i skrivande stund) på väg hem från en konferens på Duke University i North Carolina. Vi diskuterade de bestämmelser om aggressionsbrottet som ICC:s medlemsstater antog i Kampala i juni (se här) och jag presenterade ett papper om åtal för aggression i nationella domstolar. Det visade sig, inte oväntat, att amerikanska State Department är oroliga för just nationella åtal mot amerikanska höga befattningshavare. (Statschefer, m fl, är immuna så länge de innehar ämbete, men sannolikt inte efter att de avgått.) Däremot räknar de inte med att USA, som icke-part till stadgan, kommer att drabbas av åtal i ICC, och det är nog en riktig bedömning.

Spioneri och diplomatisk immunitet

Som påpekats är amerikanska diplomater immuna och kan alltså inte åtalas här, om olovlig underrättelseverksamhet eller annat brott har begåtts. Tots det ska främmande diplomater rätta sig efter svensk lag (se artikel 41, Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser); detta är alltså en folkrättslig skyldighet. Sverige kan begära att det sändande landet häver immuniteten, eller kan Sverige förklara de aktuella personerna (eller andra personer på ambassaden) persona non grata (artikel 9). En annan aspekt, som Said Mahmoudi påpekade i SVT-soffan i morse, är att Sverige också har en skyldighet att skydda den amerikanska ambassaden . Det är alltså inget konstigt om Säpo och amerikanerna samarbetar, men det måste vara helt på Sveriges villkor.

Västsahara -- Afrikas sista koloni

Igår inleddes informella samtal mellan den marockanska regeringen och Polisario om Västsaharas framtid. Samtidigt pågår diskussioner i Bryssel om att förlänga fiskeriavtalet mellan EU och Marocko som tillåter EU att fiska också i vattnen utanför det av Marocko olagligt ockuperade Västsahara. Detta avtal strider, i denna del, klart mot folkrätten, och Sverige röstade därför också emot avtalet år 2006. Man måste hoppas att den svenska regeringen intar samma ställning denna gång, och att man söker stöd hos andra stater. Min uppfattning stämmer ganska väl överens med den som intagits av FN:s förre rättschef, Hans Corell; se här.
Regeringens position, som verkar bygga på tankar liknande Corells analys, framgår här och här.
Västsaharafrågan uppmärksammades nyligen i en debattartikel i DN av Jens Orback från Palmecentret och Polisarios generalsekreterare, Mohamed Abdelaziz; se här.

Iraq war logs

Apropå ”Iraq War Logs” (Wikileaks): Är USA folkrättsligt ansvarigt för de många fall av tortyr som utförts av irakier?
Svaret kan vara ”ja”. Irak är naturligtvis förstahandsansvarigt, men USA kan ha ett ansvar enligt tre olika grunder.
1) Om Irak eller de aktuella irakiska myndigheterna, agerat under USA:s kontroll, så är USA direkt ansvarigt.
2) Om USA varit behjälplig på något sätt och dessutom medveten om tortyren, vilket mycket tyder på vad gäller i vart fall en del av tortyrfallen, så har man ett medhjälpsansvar enligt folkrätten.
3) Till sist har USA också, liksom alla stater, ett ansvar för att hindra krigförbrytelser (se gemensamma artikel 1, de fyra Genèvekonventionerna från 1949). Internationella domstolens fann år 2007, i en dom i målet Bosnien-Serbien, att denna plikt, vad gäller folkmord, är starkare ju större möjligheter till påverkan en stat har. Det är uppenbart att USA:s möjligheter att påverka Irak är stora.
Detta sagt måste man också i rättvisans namn tillägga följande. USA har ett väl utbyggt system med folkrättsrådgivare i försvarsmakten, och man gör för det mesta noggranna bedömningar av vad som är tillåtet och vad som inte är det. Få andra försvarsmakter når upp till detta. Visserligen har de amerikanska militärjuristerna ofta en annan syn på folkrätten än vad de flesta europeiska kollegor har, men det hindrar inte att de är seriösa och tar förpliktelserna på allvar. De många fall av övergrepp som skett I Irak och på olika hålla under ”kriget mot terrorn” kan nog till stor del förklaras av den inställning till folkrätten som fanns i Bushregeringen, snarare än av grundläggande brister i den amerikanska militären. Detta hindrar inte att vi ska vara kritiska när övergrepp sker, för varje övergrepp är ett för mycket, och det är inte orimligt att tycka att historiens starkaste militärmakt borde vara ett föredöme.