Om DCA-avtalet

 Avtalet om försvarssamarbete med USA, vilket ingicks 6 december förra året, ska enligt plan godkännas av riksdagen den 18 juni. Avtalet har föranlett en del debatt, om än inte så mycket som det s a s förtjänar. Ett utmärkt inlägg är Carl Hamiltons i DN i torsdags. 

Jag skrev underlaget till det kritiska remissyttrande som juridiska fakulteten vid Stockholms universitet (SU) lämnade i våras.1) Yttrandet konstaterade först att "[h]uruvida Sverige bör godkänna avtalet i stort är en säkerhetspolitisk fråga, som ligger utanför Juridiska fakultetsnämndens expertis". Därefter lämnade yttrandet en del synpunkter på innehållet i avtalet och framförallt var det mycket kritiskt till den promemoria som Försvarsdepartementet lämnade. Vi pekade på att det inte förklarades varför avtalet behövdes eller hur det skulle tillämpas, vi framhöll otydligheter när det gäller frågan om permanenta baser och frågan om kärnvapen, och framför allt menade vi att det är högst oklart om det verkligen är som regeringen säger, dvs att 

Alla aktiviteter ska utföras med full respekt för svensk suveränitet, svenska lagar och internationella förpliktelser. Det är precis som tidigare Sverige som har rätt att avgöra om verksamhet får äga rum på svenskt territorium och en grundförutsättning för all amerikansk närvaro är att den sker med svenskt samtycke. (Ds 2024:2, s 99; prop 2023/24:141, s 53)

Det regeringen framför allt lutar sig mot är artikel 1(2), som säger följande:

All activities under this Agreement shall be conducted with full respect for the sovereignty, laws, and international legal obligations of Sweden, including with regard to the stockpiling of certain types of weapons on Swedish territory.

Varken promemorian eller propositionen berättar dock vilka lagar eller förpliktelser det är fråga om eller hur USA ser på dessa lagar och förpliktelser, och man berättar inte heller att motsvarande bestämmelse i Norges avtal av USA tolkas så att man har en skyldighet att efterleva norsk rätt och norska folkrättsliga förpliktelser bara om det är förenligt med amerikanska operativa behov.

SU:s slutsats var att 

[e]ftersom det enligt Juridiska fakultetsnämndens mening inte kan sägas att ”[i]nnebörden och konsekvenserna av förslaget [är] tillräckligt redovisade i promemorian” bör förslaget inte läggas fram för Riksdagen i sin nuvarande form. Propositionen till Riksdagen bör alltså vara betydligt mer utförlig och öppen vad gäller motiv och konsekvenser.

Vi noterade också att våra nordiska grannar på flera punkter fått in tydligare skrivningar i sina motsvarande avtal med USA. I sammanfattningen skrevs i yttrandet bl a följande 

Genom DCA-avtalet verkar Sverige ge en främmande stormakt ständig rätt till tillträde till svenskt territorium och obehindrad tillgång till 17 anläggningar och områden. Den proposition som läggs fram för riksdagen bör öppet och resonerande redovisa detta samt klarlägga konsekvenserna, inklusive de negativa.

Den proposition som las fram för drygt en månad sedan (prop 2023/24:141) ger tyvärr ingen ytterligare klarhet utan utgör till mycket stor del en klipp och klistra-produkt från Försvarsdepartementets promemoria. De invändningar som har rests under remissomgången viftas bort utan seriös behandling. 

Jag har tidigare inte gjort några inlägg på blogg eller på X om DCA. Det remissyttrande som jag beredde för SU:s räkning var baserat på min kompetens att tolka folkrättsliga avtal, medan jag inte har någon särskild expertis vad gäller säkerhets- och försvarspolitik. Jag har dock fått en del medieförfrågningar och denna kväll (16 juni) sänds ett Agendainslag där jag är intervjuad. Jag vill därför förtydliga mina ståndpunkter.

• Min gissning är att det bästa vore att Riksdagen säger ja till avtalet, trots alla invändningar. Jag gissar att Sverige blir säkrare då och att det uppväger de risker som Sverige tar genom att ge en supermakt tillgång till 17 potentiella baser. 
• Detta är dock bara just en gissning, eftersom såväl Försvarsdepartementets promemoria som propositionen varken förklarar hur avtalet är tänkt att tillämpas eller diskuterar om det medför några risker. Jag är av den bestämda uppfattningen att Riksdagen bör ha ett betydligt bättre underlag innan den kan fatta ett beslut av denna dignitet. 
• Dessutom tycker jag att regeringen, t ex i samband med att avtalet träder i kraft, bör lämna några förtydligande förklaringar till amerikanerna, särskilt vad gäller Sveriges inflytande över de amerikanska aktiviteterna. Under Agendaintervjun idag gjorde försvarsministern några sådana förtydliganden, och de bör också riktas direkt till vår avtalspart USA, så att den svenska inställningen är fullständigt klar. 

***

1) I remissyttrandet finns ett misstag. Där angavs att värdlandsavtalet ingåtts med USA. (Det undertecknades av en amerikansk general, men för Natos räkning.) Misstaget har dock ingen betydelse för analysen.