Får Khadaffis son åtalas i Libyen?

OBS! Jag har gjort ett tillägg sist i denna blogg, vilken ursprungligen publicerades 22.02.

Seif al-Islam, Khadaffis son, tillfångatogs i öknen i södra Libyen igår och den libyska regeringen har sagt att man vill åtala honom och ge honom en rättvis rättegång (se här). Får man göra det, givet det faktum att ICC har utfärdat en arresteringsorder på Seif al-Islam, vilken Libyen är förpliktigat att efterleva, enligt säkerhetsrådets resolution 1970 (op 5 (stycke 5), se här)?
Enligt Romstadgan för ICC ska en stat efterleva en arresteringsorder. Samtidigt är det en grundläggande idé att det i första hand är de enskilda staterna som ska lagföra och att ICC ska träda in bara då staterna misslyckas. Detta är den s k komplementaritetsprincipen (artiklarna 17-19; se här). Libyen kan göra en invändning inför domstolen och hävda att man själv håller på att lagföra Seif al-Islam, enligt artikel 17.1.a:

om saken är föremål för undersökning
eller lagföring av en stat som har jurisdiktion
över den, såvida inte den staten
saknar vilja eller förmåga att som
sig bör genomföra undersökningen eller
lagföringen

Detta betyder alltså att Libyen, om man vill behålla rätten att lagföra Seif al-Islam, måste sätta igång en förundersökning omedelbart -- om det nu inte redan gjort -- och denna måste bedrivas “som sig bör”. Med “som sig bör” menas att den bör bedrivas seriöst med avsikt att undersöka alla anklagelser. (Dessutom måste Seif al-Islams rätt till en rättvis rättegång respekteras, vilket följer av artikel 14 i FNs konvention om medborgerliga och politiska rättigheter.) Därefter bör man framföra sin invändning till domstolen, om inte domstolen själv tar initiativet och beaktar de libyska åtgärderna. Under tiden som ICC prövar eventuella libyska invändningar behöver Libyen inte efterleva arresteringsordern (se artikel 95 i Romstadgan).

Human Rights Watch (HRW) har, genom Richard Dicker (som jag  känner väl) uppmanat Libyen att överlämna Seif till ICC, och man har också uttryckt oro över att Khadaffiföreträdare har behandlats illa av den nya regeringen, och man noterar också att Khadaffi själv verkade ha dödats när de var i regeringens våld. HRW menar att den nya regeringen har tillräckligt många andra problem för att ha möjlighet att hålla i en komplicerad rättegång i ett land med ett bristfälligt rättssystem.

Jag kan inte bedöma vad som vore bäst i just denna situation, men allmänt sett är det ofta bra att åtala förbrytelser av detta slag lokalt, eftersom det får ett större genomslag i det samhälle som drabbats av brotten. Även om det libyska rättsväsendet förmodligen inte har den kompetens som krävs idag, skulle man kanske kunna klara av en rättegång om man får internationellt bistånd; David Cameron har lovat hjälp från Storbritannien. En lokal rättegång kan också innebära ett positivt avtryck i det libyska rättsväsendet genom att libyska domare får samarbeta med internationella kollegor. Därmed inte sagt att detta skulle vara en enkel sak; erfarenheten från andra internationaliserade domstolar, från Sierra Leone till Bosnien, säger att det kan vara en svår avvägning mellan att behålla lokalt ansvar och säkra internationella standarder (MR, m m), och att risken finns både att de internationella medarbetarna marginaliseras och att de helt tar över.

Till sist kan nämnas att ICC kan hålla rättegångar också på andra platser än i Haag, varför en ICC-rättegång mot Seif al-Islam i Libyen vore fullt möjligt.