Avtalet om
försvarssamarbete med USA, vilket ingicks 6 december förra året, ska enligt
plan godkännas av riksdagen den 18 juni. Avtalet har föranlett en del debatt,
om än inte så mycket som det s a s förtjänar. Ett utmärkt inlägg är Carl Hamiltons i DN i torsdags.
Jag skrev underlaget till
det kritiska remissyttrande som juridiska fakulteten vid Stockholms universitet
(SU) lämnade i våras.1) Yttrandet konstaterade först att "[h]uruvida Sverige bör godkänna avtalet i stort är en
säkerhetspolitisk fråga, som ligger utanför Juridiska fakultetsnämndens
expertis". Därefter lämnade yttrandet en del synpunkter på
innehållet i avtalet och framförallt var det mycket kritiskt till den
promemoria som Försvarsdepartementet lämnade. Vi pekade på att det inte förklarades
varför avtalet behövdes eller hur det skulle tillämpas, vi framhöll
otydligheter när det gäller frågan om permanenta baser och frågan om kärnvapen,
och framför allt menade vi att det är högst oklart om det verkligen är som
regeringen säger, dvs att
Alla aktiviteter ska utföras med full respekt för svensk suveränitet,
svenska lagar och internationella förpliktelser. Det är precis som tidigare
Sverige som har rätt att avgöra om verksamhet får äga rum på svenskt
territorium och en grundförutsättning för all amerikansk närvaro är att den
sker med svenskt samtycke. (Ds 2024:2, s 99; prop 2023/24:141, s 53)
Det regeringen framför allt
lutar sig mot är artikel 1(2), som säger följande:
All activities under this Agreement shall be conducted with full respect
for the sovereignty, laws, and international legal obligations of Sweden,
including with regard to the stockpiling of certain types of weapons on Swedish
territory.
Varken promemorian eller
propositionen berättar dock vilka lagar eller förpliktelser det är fråga om
eller hur USA ser på dessa lagar och förpliktelser, och man berättar inte
heller att motsvarande bestämmelse i Norges avtal av USA tolkas så att man har
en skyldighet att efterleva norsk rätt och norska folkrättsliga förpliktelser
bara om det är förenligt med amerikanska operativa behov.
SU:s slutsats var att
[e]ftersom det enligt Juridiska fakultetsnämndens mening inte kan sägas att
”[i]nnebörden och konsekvenserna av förslaget [är] tillräckligt redovisade i
promemorian” bör förslaget inte läggas fram för Riksdagen i sin nuvarande form.
Propositionen till Riksdagen bör alltså vara betydligt mer utförlig och öppen
vad gäller motiv och konsekvenser.
Vi noterade också att våra
nordiska grannar på flera punkter fått in tydligare skrivningar i sina
motsvarande avtal med USA. I sammanfattningen skrevs i yttrandet bl a
följande
Genom DCA-avtalet verkar Sverige ge en främmande stormakt ständig rätt till
tillträde till svenskt territorium och obehindrad tillgång till 17 anläggningar
och områden. Den proposition som läggs fram för riksdagen bör öppet och
resonerande redovisa detta samt klarlägga konsekvenserna, inklusive de
negativa.
Den proposition som las fram
för drygt en månad sedan (prop 2023/24:141) ger tyvärr ingen ytterligare
klarhet utan utgör till mycket stor del en klipp och klistra-produkt från
Försvarsdepartementets promemoria. De invändningar som har rests under
remissomgången viftas bort utan seriös behandling.
Jag har tidigare inte gjort
några inlägg på blogg eller på X om DCA. Det remissyttrande som jag beredde för
SU:s räkning var baserat på min kompetens att tolka folkrättsliga avtal, medan
jag inte har någon särskild expertis vad gäller säkerhets- och försvarspolitik.
Jag har dock fått en del medieförfrågningar och denna kväll (16 juni) sänds ett
Agendainslag där jag är intervjuad. Jag vill därför förtydliga mina
ståndpunkter.
- Min gissning är att det bästa vore att
Riksdagen säger ja till avtalet, trots alla invändningar. Jag gissar att
Sverige blir säkrare då och att det uppväger de risker som Sverige tar
genom att ge en supermakt tillgång till 17 potentiella baser.
- Detta är dock bara just en gissning, eftersom
såväl Försvarsdepartementets promemoria som propositionen varken förklarar
hur avtalet är tänkt att tillämpas eller diskuterar om det medför några
risker. Jag är av den bestämda uppfattningen att Riksdagen bör ha ett
betydligt bättre underlag innan den kan fatta ett beslut av denna
dignitet.
- Dessutom tycker jag att regeringen, t ex i samband med att avtalet träder i kraft, bör lämna några förtydligande förklaringar till amerikanerna, särskilt vad gäller Sveriges inflytande över de amerikanska aktiviteterna. Under Agendaintervjun idag gjorde försvarsministern några sådana förtydliganden, och de bör också riktas direkt till vår avtalspart USA, så att den svenska inställningen är fullständigt klar.
***
1) I remissyttrandet finns ett misstag. Där angavs att värdlandsavtalet ingåtts med USA. (Det undertecknades av en amerikansk general, men för Natos räkning.) Misstaget har dock ingen betydelse för analysen.
