Jag har tillfrågats
av media flera gånger de senaste dagarna angående de barn till IS-krigare som
sitter i det SDF-kontrollerade lägret Al Hol i nordöstra Syrien.
Sverige har, liksom
alla stater, en skyldighet att ta emot egna medborgare. Det är en skyldighet vi
har både gentemot dessa personer (en mänsklig rättighet) och gentemot de stater
som kan tänkas utlämna , utvisa eller avvisa dem hit. Däremot har Sverige inte
en skyldighet att transportera hem svenskar, varken enligt svensk lag eller
folkrätten.
I det nu aktuella
fallet kan man ändå tycka att Sverige borde göra just det. Först förstås av humanitära
skäl, vilka väger tyngst beträffande barnen, som har det svårt och inte har
hamnat där de befinner sig av eget val. Men det gäller också av hänsyn till SDF.
För denna (kurddominerade) de facto-myndighet är dessa personer ytterligare en
börda i en även i övrigt mycket svår situation. Det är inte SDF:s fel att de
rest ner från Sverige för att ansluta sig till en terroristorganisation. Det är
förstås inte den svenska regeringens direkta fel heller, men det är ändå i Sverige
(huvudsakligen) som dessa personer vuxit upp och radikaliserats och de är
svenska medborgare. Därför bör Sverige, som deras hemstat, ta ansvar och
försöka ta hem dem.
För att detta ska
vara möjligt krävs att SDF medverkar, både genom att rikta en begäran till
Sverige om saken och genom att ge praktiskt stöd, inte minst vad gäller
säkerheten.
Man kan förstås
anmärka att Al Hol ligger i Syrien och att det därför är den syriska
regeringens ansvar och bestämmanderätt. Damaskusregimen har dock ingen
kontroll, och dessutom är dess legitimitet mycket låg. Den svenska regeringen
bör därför vara pragmatisk och agera direkt med SDF.
De flesta av dessa
barn har – såvitt kan förstås -- sina mammor med sig i lägret, och förmodligen
finns också några pappor. Om dessa är svenska medborgare bör även de – om de så
vill och om SDF släpper dem -- få åka hem tillsammans med barnen, trots att det
säkert är så att flera av föräldrarna är olämpliga som föräldrar. För det första
har ett barn rätt till sin familj enligt både barnkonventionen och
Europakonventionen. För det andra så är det juridiskt svårt att skilja barnen från
föräldrarna mot deras vilja; lagen om vård av unga är knappast tillänplig
förrän de kommer tillbaka till Sverige, särskilt eftersom de flesta sannolikt
inte är mantalsskrivna i landet längre. Av dessa två skäl är det juridiskt svårt
för att inte säga omöjligt att ta hem barn mot vårdnadshavarnas vilja. Vårdnadsfrågan
får istället diskuteras när familjerna återvänt.
För det tredje vore
det direkt ansvarslöst av Sverige att låta potentiellt farliga svenskar vandra vind
för våg i andra länder. Naturligtvis kan inte Sverige leta upp alla farliga
svenska medborgare runt om i världen, men om barnen ändå ska transporteras till
Sverige bör också de vuxna tas hem. Det enda undantaget är om SDF eller någon
annan myndighet i regionen vill åtala dem och kan göra det under rimligt
rättssäkra omständigheter. Om den kapaciteten finns är det en bra lösning, men
annars finns möjligheten till åtal också i Sverige, för terroristbrott,
krigsförbrytelser eller andra svåra brott. Jag föreställer mig att samtliga
vuxna IS-återvändare förhörs av både Säpo och vanlig polis.
Det har diskuterats
huruvida IS-krigare bör fråntas svenskt medborgarskap. Det kan sägas att de,
genom att ansluta sig till en terroristorganisation, har försakat rätten att
vara en del av det svenska samhället. Jag har förståelse för det argumentet.
Medborgarskap bör handla om ömsesidighet mellan stat och medborgare (oavsett
härkomst). Samtidigt är medborgarskap en mänsklig rättighet (om än en svårdefinierad
sådan) och det finns en folkrättslig förpliktelse att inte göra personer statslösa.
Man kan frånta en person dennes svenska medborgarskap om den personen har ett
dubbelt medborgarskap. Det kan i vissa fall vara rimligt, men bara om det finns
ett starkt band med den andra staten. Det vore, åter igen, ansvarslöst att s a s
dumpa svenska medborgare på någon annan stat.
