Notis: ICC --- samarbete och komplementaritet

Idag arrangerade det nya Stockholm Center for Interanational Law and Justice tillsammans med svenska avdelningen av International Law Association en föreläsning med ambassadör Tiina Intelmann, som är ordförande för statspartsförsamlingen till ICC (Internationella brottmålsdomstolen). Statspartsförsamlingen är ett slags parlament till ICC och har hand om budget och skrivande av olika regler inklusive förändringar av ICC-stadgan.

Intelmann berättade bl a om vissa problem som ICC haft med att få stater att samarbete med domstolen. ICC har ju inge egen polis, utan är beroende av att staterna gör vad domstolen begär av dem. För det mesta får domstolen den hjälp den man vill ha – bevisning, överlämnande av misstänkta personer, frysning av deras tillgångar, etc – men det har varit kontroversiellt framförallt i al Bashir-målet. Som bekant är Bashir åtalad för folkmord i Darfur. Särskilt en del afrikaner är missnöjda med detta, eftersom det är säkerhetsrådet som hänskjutit Darfursituationen till domstolen (tre av de fem permanenta medlemmarna [P5] är inte parter till ICC), och eftersom det handlar om en sittande statschef.

Vidare diskuterade hon vad som idag kallas positiv komplementaritet. ICC:s stadga (Romstadgan) bygger på komplementaritetsprincipen, som innebär att ICC har jurisdiktion (domsmakt) bara om det inte finns någon stat som åtalar. Detta utgör en drivkraft för staterna att själva åtala, för att därmed s a s kunna behålla kontrollen över en situation. Med positiv komplementaritet menar man idag olika sätt att hjälpa stater med bristande kapacitet att själva sköta sina förundersökningar och åtal. Intelmann var på besök i Sverige för att delta i ett möte anordnat av UD som handlade just om positiv komplementaritet.

Technorati-taggar: positiv komplementaritet,ICC,Internationell brottmålsdomstolen

Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/positiv+komplementaritet" rel="tag">positiv komplementaritet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/ICC" rel="tag">ICC</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Internationell+brottm%E5lsdomstolen" rel="tag">Internationell brottmålsdomstolen</a>

Är säkerhetsrådet närmare ett ingripande i Syrien?

Det sägs att säkerhetsrådet efter massakern i Hula i fedags har kommit närmare ett ingripande mot Syrien. Låt oss jämföra ordalagen med vad säkerhetsrådet sa i resolutionerna i april, när observatörsgruppen tillsattes. Så här stod det i resolution 2042, antagen 14 april (likalydande också i 2043, 21 april):

/---/ Condemning the widespread violations of human rights by the Syrian authorities, as well as any human rights abuses by armed groups, recalling that those responsible shall be held accountable, /---/

I pressmeddelandet den 27 maj stod bl a:

The members of the Security Council condemned in the strongest possible terms the killings, confirmed by United Nations observers, of dozens of men, women and children and the wounding of hundreds more in the village of El-Houleh, near Homs, in attacks that involved a series of Government artillery and tank shellings on a residential neighbourhood.  The members of the Security Council also condemned the killing of civilians by shooting at close range and by severe physical abuse. …. Such outrageous use of force against civilian population constitutes a violation of applicable international law and of the commitments of the Syrian Government under United Nations Security Council resolutions 2042 (2012) and 2043 (2012) to cease violence in all its forms, including the cessation of use of heavy weapons in population centres.  The members of the Security Council reiterated that all violence in all its forms by all parties must cease.  Those responsible for acts of violence must be held accountable.

Man noterar att språket i fördömandet från 27 maj är betydligt kraftigare, nästan passionerat. Man ser också att rådet förtydligar att dessa handlingar inte bara strider mot mänskliga rättigheter utan också utgör överträdelser av folkrätten. De mänskliga rättigheterna är förstås en del av folkrätten, men deras ställning är ändå omstridd. När rådet nu skriver i klartext att det handlar om folkrättsöverträdelser stärker det deras uttalande, för det är också folkrätten som skyddar den syriska regimen, t ex genom att förbjuda andra stater att invadera Syrien. (Möjligheten att åberopa ansvaret att skydda är en särskild diskussion.) Man noterar också att rådet tydligare pekar ut den syriska regimen som ansvarig, medan formuleringen i resolutionerna var mer “balanserad” (falskt balanserad, skulle jag säga) genom att de i samma andetag nämnde även eventuella oppositionens användning av våld. Till sist säger rådet också att de ansvariga måste hållas ansvariga, dvs ställas inför rätta, och jag tycker att det är något tydligare i pressmeddelandet än i resolutionerna.

Egentligen innehåller uttalandet inga helt nya element, men det har ändå skett en förskjutning i nyanserna som är långt ifrån obetydlig.Detta är bara ett pressmeddelande, men det är ändå ett uttalande av rådet, som är godkänt av alla rådets medlemmar. (De tidigare resolutionerna var f ö inte bindande; rådet åberopade aldrig kapitel VII i FN-stadgan som medger tvångsåtgärder.)  

Det är av flera skäl mycket osannolikt att rådet skulle godkänna ett ingripande med våld mot al-Assad-regimen; få, om ens någon av stormakterna är beredd att ge sig in i ett sådant äventyr idag. Däremot kan man i framtiden möjligen tänka sig fredliga sanktioner, som vapenembargo och sanktioner riktade mot ledarklicken, eller kanske ett hänskjutande till Internationella brottmålsdomstolen. Det skulle dock kräva att framförallt Ryssland gör en ny realpolitisk kalkyl. Pressmeddelandet visar dock att ryssarna har tagit ett steg på vägen mot en sådan omvärdering.

 

Technorati-taggar: Syrien,säkerhetsrådet,folkrätt,mänskliga rättigheter,Hula

Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Syrien" rel="tag">Syrien</a>, <a href="http://bloggar.se/om/s%E4kerhetsr%E5det" rel="tag">säkerhetsrådet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/folkr%E4tt" rel="tag">folkrätt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/m%E4nskliga+r%E4ttigheter" rel="tag">mänskliga rättigheter</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Hula" rel="tag">Hula</a>

Chen Guanchengs flykt–vem bröt mot folkrätten?

Förra veckan var det stor dramatik runt Hillary Clintons besök i Peking, när dissidenten Chen Guanchen först flydde från sin husarrest och dök upp på amerikanska ambassaden, därefter lämnade ambassaden och sedan – verkar det som – fick besked om att han kan komma att få lämna Kina.

Det finns flera folkrättsliga aspekter:

1. Enligt vissa uppgifter hjälpte USA till vid flykten. Som en kollega påpekat (se här) strider detta sannolikt mot Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser, eftersom artikel 41 anger att diplomater ska efterleva lagarna i värdstaten (Kina i detta fall), vilket USA inte gjorde om man hjälpte en fånga att fly.

2. Fick USA ta emot Chen på ambassaden? Svaret är nej. Det finns ingen rätt till “diplomatisk asyl”, dvs att en stat på sin ambassad tar emot flyktingar. Det händer ändå då och då, och det är möjligt därför att värdstaten inte får gå in på ambassaden -- den är okränkbar.

3. Samtidigt hade Kina brutit mot sina förpliktelser genom att straffa Chen för att han använt sig av yttrandefriheten, som är skyddad i allmän folkrätt. (Kina har dock inte ratificerat 1966 års FN-konvention om medborgerliga  och politiska rättigheter.) Strikt juridiskt går det nog inte att säga att denna MR-kränkning kan rättfärdiga de amerikanska överträdelserna, men däremot moraliskt.

4. Hur är det då med Chens resa till USA? Som huvudregel har en individ en rätt att lämna sitt land, men det kan naturligtvis finnas undantag, som om personen i fråga är efterlyst eller är rymling. Eftersom Chen straffats för handlingar som han är i sin fulla rätt att utföra enligt internationella MR-normer kan dessa undantag inte anses tillämpliga. Chen har också rätt att återvända till sitt land när han så önskar (se artikel 13 i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna).

Technorati-taggar: Chen Guangchen,Kina,mänskliga rättigheter,diplomatisk asyl,diplomatisk okränkbarhet

^{Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Chen+Guangchen" rel="tag">Chen Guangchen</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Kina" rel="tag">Kina</a>, <a href="http://bloggar.se/om/m%E4nskliga+r%E4ttigheter" rel="tag">mänskliga rättigheter</a>, <a href="http://bloggar.se/om/diplomatisk+asyl" rel="tag">diplomatisk asyl</a>, <a href="http://bloggar.se/om/diplomatisk+okr%E4nkbarhet" rel="tag">diplomatisk okränkbarhet</a>}

Företagsansvar för mänskliga rättigheter och folkrätt

Jag har två gånger på kort tid blivit tillfrågad om företags ansvar för MR. Häromdagen blev jag intervjuad om Telia-Soneras affärer i Östeuropa och Kaukasus (här) och idag medverkade jag på ett seminarium om Västsaharakonflikten och företagsansvar (se här). Investeringar i Västsahara kan bidra till att stärka ockupationen, och därför har t ex Axfood (Willys och Hemköp) stoppat inköp av tomater från det fransk-marockanska (?) bolaget Azura vilka odlats utanför Dakhla i Västsahara (här).

För kort tid sedan kom två viktiga dokument om företagsansvar. FN:s råd för de mänskliga rättigheterna antog i juni i förra året Guiding Principles on Business and Human Rights (här), och för några månader sedan reviderade OECD sina riktlinjer för multinationella företag (här). Den allmänna uppfattningen är att företag inte har ett folkrättsligt ansvar för MR, eftersom det är staternas ansvar. (Det är dock en sanning med viss modifikation, men det är en diskussion som får anstå till annat tillfälle.) Däremot har företag moraliskt ansvar, och de kan också under visa förutsättningar ställas till svars enligt nationell rätt.

Technorati-taggar: Västsahara,företagsansvar,mänskliga rättigheter,corporate social responsibility

^{Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/V%E4stsahara" rel="tag">Västsahara</a>, <a href="http://bloggar.se/om/f%F6retagsansvar" rel="tag">företagsansvar</a>, <a href="http://bloggar.se/om/m%E4nskliga+r%E4ttigheter" rel="tag">mänskliga rättigheter</a>, <a href="http://bloggar.se/om/corporate+social+responsibility" rel="tag">corporate social responsibility</a>}

Mänsklighetens gemensamma arvedel–djuphavsbottnen

Igår arrangerade vårt nybildade folkrättscentrum (Stockholm Centre for International Law and Justice; SCILJ; scilj@juridicum.su.se) ett seminarium med den österrikiske domaren i havsrättstribunalen, Helmut Türk. Türk talade om “the common heritage of mankind”-principen, som tillämpas i första hand på djuphavsbottnen (alltså utanför kontinentalsocklarna) samt i viss mån även på rymden. Principen innebär att det som finns på djuphavsbottnen (olika former av mineraler) ska utvinnas endast under gemensam förvaltning. Det finns sedan 1994 en International Seabed Authotriy i Kingston, Jamaica, som ska administrera utvinningen. Än så länge har det dock bara skett prospektering, då det med dagens teknik och råvarupriser är för dyrt och besvärligt att utvinna.
Konceptet människans gemensamma arvedel gäller med vissa modifieringar även för rymden. Konventionen om månen från 1984 har dock bara 13 ratifikationer, så rättsläget är inte särskilt klart. F ö kommer det förstås att dröja än längre innan det startas gruvor på månen, om det någonsin blir möjligt.
En annan plats som faktiskt förvaltas gemensamt, på ett ganska effektivt sätt, är Antarktis. Där har 28 stater med intressen på Antarktis gemensamt kommit överens om att förvalta kontinenten. Ingen gruvdrift är tillåten, men däremot pågår det mycket vetenskaplig verksamhet – bl a klimatforskning – och en del turism. Se vidare här. Som många känner till gör sju stater anspråk på olika delar av Antarktis – bl a Norge, som har de största anspråken – men de deltagande staterna har kommit överens om att tills vidare s a s lägga sina suveränitetsanspråk på is. Dessa sju stater accepterar dock inte att man talar om Antarktis som mänsklighetens gemensamma arvedel, just eftersom de gör anspråk på territoriet.

***

Får jag också passa på att gratulera mina kollegor Åsa Romson och Mark Klamberg, som på ett strålande sätt försvarade sina avhandlingar i fredags respektive i tisdags!

Technorati-taggar: Havsrätt,djupshavbottnen,mänsklighetens gemensamma arvedel,Antarktis

^{Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/http%3A//www.ats.aq/index_e.htm" rel="tag">http://www.ats.aq/index_e.htm</a>}

Charles Taylor fälld för internationella brott -- första statschefen sedan Nürnberg

Som rapporterats i media dömdes Charles Taylor idag vid den särskilda Sierra Leonedomstolen för medhjälp till krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten under inbördeskriget i Sierra Leone. (Se sammanfattning och snabb analys.) Han blir därmed den första statschef som döms i en internationell domstol sedan Dönitz i Nürnberg (Dönitz var statschef i Tyskland under drygt en vecka såsom Hitlers efterträdare.)

Domstolen godtog inte allt vad åklagaren försökte lägga Taylor till last. Istället för mer direkt medverkan i brotten begångna av RUF-gerillan och AFRC-juntan blev han fälld för medhjälp. Denna medhjälp bestod i en rad åtgärder, bl a att han försett de stridande med vapen. Detta kan vara något att tänka på för andra som exporterar vapen. Som domstolen påpekar i paragraf 167 kände Taylor väl till de övergrepp som begicks av RUF och AFRC när vapen levererades, och denna medvetenhet om vad vapnen skulle användas till är förstås något som skiljer honom från många (men inte alla) vapenhandlare.

Om Taylor hade dömts för brott begångna i Liberia under dess långa inbördeskrig hade listan över förbrytelser säkert blivit än längre och allvarligare. Sierra Leonedomstolen – som skapades 2002 genom ett avtal mellan FN och Sierra Leone – hade dock inte jurisdiktion (domsmakt) över de brotten.

I samband med att Taylor år 2006 utlämnades av Nigeria till Liberia för vidarebefordran till Sierra Leonedomstolen beslöts det att rättegången skulle hållas i Haag, och inte i Sierra Leones huvudstad Freetown, där domstolen egentligen var belägen. Skälet till detta var att man var rädda för at Taylors närvaro i Freetown skulle kunna störa den sköra freden i Sierra Leone (liksom också i Liberia). Nederländerna ville då försäkra sig om att något annat land kunde ombesörja verkställigheten av det eventuella fängelsestraffet. (Det var ett legitimt krav; som värd för två andra internationella brottmålsdomstolar riskerade Nederländerna redan att bli sittande med en mängd förbrytare.) Detta eftersom varken Sierra Leonedomstolen eller någon annan internationell tribunal har ett eget fängelse, utan straffen måste verkställas i nationella fängelser.

Frågan gick ut till ett antal länder, och till slut accepterade Storbritannien. Taylor kunde därmed föras till Haag och rättegången påbörjas. Sverige har en lag som möjliggör att dömda i Sierrea Leonedomstolen avtjänar straff i Sverige (se här), men det krävs i varje enskilt fall ett regeringsbeslut. Vi har f ö avtal om avtjänande av straff i Sverige också med ICC, Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen, såvitt jag känner till. Bl a Biljana Plavsic, tidigare premiärminister i den bosnisk-serbiska republiken (efterträdare till Karadžić) har suttit i fängelse i Sverige (Hinseberg).

Technorati-taggar: Charles Taylor,Sierra Leone,krigsförbrytelser,krigsbrott,brott mot mänskligheten

^{Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Charles+Taylor" rel="tag">Charles Taylor</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Sierra+Leone" rel="tag">Sierra Leone</a>, <a href="http://bloggar.se/om/krigsf%F6rbrytelser" rel="tag">krigsförbrytelser</a>, <a href="http://bloggar.se/om/krigsbrott" rel="tag">krigsbrott</a>, <a href="http://bloggar.se/om/brott+mot+m%E4nskligheten" rel="tag">brott mot mänskligheten</a>}

Mer om den påstådda ryska immuniteten

(FÖR BAKGRUND: Se gårdagens inlägg.)
Att döma av ett inslag i dagens Rapport (här) har den ryska ambassaden nu fyllt den aktuella byggnaden med diplomater. Detta påverkar egentligen inte de förhållanden som Högsta domstolen bedömde i somras, eftersom frågan om statsimmunitet ska bedömas efter hur det förhöll sig när ärendet inleddes, dvs 2003-2004.
Däremot är det , som sas i inslaget, på det viset att Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser blir aktuell, eftersom den skyddar diplomatbostäder. Enligt artiklarna 30 och 22.3 i Wienkonventionen får man inte utmäta sådana bostäder (och för övrigt inte heller vidta några andra tvångsåtgärder, som handräckning). Det är inte helt klart om detta också betyder att en fastighet som helt bebos av diplomater är skyddad från utmätning; såvitt jag förstår har olika länder bedömt detta på olika sätt. En sak är dock klar: Den som köper en hyresfastighet full med diplomater har svårt att bli av med dem, om hen skulle vilja det. Detta påverkar förstås marknadsvärdet.
Förhållandet mellan olika former av immunitet är krångligt. Statsimmunitet är immunitet för staten som sådan, och den grundar sig på tanken att stater är jämlika. Det skulle således träda en annan stats ära förnär om en “simpel” tingsrätt eller kronofogdemyndighet kunde sätta sig över en främmande suverän. Med tiden har statsimmuniteten kommit att urholkas, så att den nu bara gäller officiella handlingar och officiell (eller icke-kommersiell) egendom.
Den diplomatiska immuniteten, däremot, syftar till att skydda och möjliggöra diplomatiska förbindelser, och har alltså en funktionell motivering. Diplomater är immuna och diplomatiska beskickningar och bostäder är okränkbara.
Min slutsats från igår kvarstår, dvs att Ryssland bör dra saken till skiljedomstol eller ICJ om man är missnöjd. (Fast bäst vore förstås om man betalade sina av domstol fastställda skulder.) Till diplomatkonventionen finns ett särskilt tvistlösningsprotokoll (här) som hänvisar till ICJ eller skiljedom. Sverige är part till det protokollet men tyvärr inte Ryssland.

Technorati-taggar: Ryssland,statsimmunitet,diplomatisk immunitet

Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Ryssland" rel="tag">Ryssland</a>, <a href="http://bloggar.se/om/statsimmunitet" rel="tag">statsimmunitet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/diplomatisk+immunitet" rel="tag">diplomatisk immunitet</a>