fredag 12 januari 2024

Kommer internationella domstolen att komma fram till att Israel begått folkmord?

Hur ser processen ut?

Internationella domstolen (ICJ) är – till skillnad från Internationella brottmålsdomstolen (ICC) -- en domstol för tvister mellan stater. Den består av 15 domare, valda av FN:s medlemsstater. För denna rättegång har också Israel och Sydafrika utsett en ad hoc-domare.

Sydafrika stämde den 29 december Israel under folkmordskonventionen. Man begärde att domstolen skulle komma fram till att Israel har brutit mot folkmordskonventionen bl a genom att begå folkmord och genom att inte bestraffa folkmordshandlingar, inklusive uppvigling till folkmord.

Man begärde också att domstolen skulle utfärda ett interimistiskt beslut (provisional measures), bl a att Israel måste upphöra med militära operationer, men också att man måste avhålla sig från folkmordshandlingar och att man måste stoppa all uppvigling till folkmord. De förhandlingar som äger rum igår och idag rör just det interimistiska beslutet. Man kan förvänta sig ett beslut om de begärda interimistiska åtgärderna inom några veckor. När Gambia stämda Myanmar för folkmord på rohingyer år 2019 kom ett sådant beslut efter drygt två månader med innehåll att Myanmar skulle förebygga alla folkmordshandlingar.

Vad kan man förvänta sig?

För att börja med huvudfrågan. För att Israel ska fällas för folkmord måste Syfafrika visa två saker:

·       Att Israel har begått olika handlingar, som att döda medlemmar av den palestinska gruppen eller att skapa levnadsförhållanden som gör att den inte kan överleva

·       Att det finns en avsikt att förinta det palestinska folket, helt eller delvis.

Israel menar att de handlingar som Sydafrika pekar på utgör legitima krigshandlingar, och Israel pekar också på t ex att man har varnat palestinierna. Som jag skriver i mitt förra blogginlägg tror jag att ett inte obetydligt antal av dessa handlingar utgör krigsförbrytelser och dessa handlingar kan också utgöra folkmordshandlingar, men jag tror också att om det verkliga syftet varit att utplåna palestinierna (helt eller delvis) så hade Israel bedrivit de militära operationerna på ett annat sätt.

Min bild är att israeliska befälhavare i många fall har varit vårdslösa och t o m likgiltiga för civila palestinska liv (vilket pekar mot krigsförbrytelser), men att det inte funnits en avsikt att utplåna palestinierna. Det hindrar inte att det kan ha funnits incidenter där soldater medvetet siktat på civila med en folkmordsavsikt. Även om det har kommit en del djupt obehagliga yttranden från israeliska politiker (bl a Netanyahus referens till Amalekhistorien i Bibeln (not 1)) som skulle kunna passa in med en folkmordsavsikt så tycker jag inte att det ser ut som den israeliska militären agerar efter en sådan avsikt. Därför tror jag inte att ICJ kommer att komma fram till att Israel som stat har begått folkmord.

Däremot kan domstolen finna att Israel inte har gjort tillräckligt för att förebygga folkmord. Bl a borde Israel ha ingripit mot en rad offentliga uttalanden från såväl höga politiker som israeliska privatpersoner vilka mycket väl kan uppfattas som uppvigling till folkmord. Den sydafrikanska stämningsansökan innehåller en mycket obehaglig katalog av sådana yttranden (från s 59).

Ett interimistiskt beslut

Det kommer sannolikt att ta flera år för domstolen att behandla dessa frågor, eftersom parterna måste få lägga fram sin sak i skriftväxling och muntliga förhandlingar. Mer intressant just nu är Sydafrikas begäran om ett interimistiskt förordnande. Jag tror inte att ICJ kommer att besluta att Israel måste upphöra med militära operationer, eftersom Israel har en rätt att försvara sig. Däremot är det sannolikt att man beordrar Israel att avhålla sig från folkmordshandlingar samt att man måste stoppa all uppvigling till folkmord.

Den praktiska betydelsen av ett sådant beslut är förstås svår att förutsäga, men det kommer i vart fall att utgöra ytterligare ett element i den internationella press som sedan en tid utövas mot Israel om att man ska vara återhållsam och försöka skona civila liv.

Not 1. I första Samuelboken, 15 kap, säger Gud till kung Saul att "hemsöka Amalek" och "döda både män och kvinnor, både barn och spenabarn..." I samma tal påpekade Netanyahu också att kriget inte riktar sig mot civila. I en del kretsar i Israel, inkl bland soldater, var det Amalekreferensen som främst noterades. 

tisdag 2 januari 2024

Kriget i Gaza och folkrätten

Innehåll

Grundläggande regler
Hamas krigsförbrytelser
Har Israel en rätt till självförsvar?
Bryter Israel mot folkrätten (IHR, "krigets lagar")?
Äger det rum ett folkmord i Gaza?
Framtiden i Gaza efter kriget
Kommer brotten att beivras?

Grundläggande regler

De regler som är aktuella här, dvs den internationella humanitära rätten (IHR), eller krigets lagar, binder stater och väpnade grupper. Om det sker överträdelser som är riktigt allvarliga kan också individer åtalas, och då talar man om folkrättsbrott, eller internationella brott. Det gäller krigsförbrytelser (”krigsbrott”), brott mot mänskligheten, folkmord och aggressionsbrott.

En grundidé är att krig ska utkämpas mellan soldater medan civila ska skonas. Distinktionsprincipen anger att man bara får angripa militära mål, dvs man får s a s inte sikta på civila. Proportionalitetsprincipen säger att man i varje enskild operation mot militära mål måste göra en avvägning: Finns det risk för civila skador, och är det militära målet värt de civila skadorna? Det är viktigt här att det inte ska göras någon skillnad mellan egna eller ”fientliga” civila – de är lika mycket värda. Om en befälhavare bedömer att 10 civila personer kan bli offer för att nå ett militärt mål måste befälhavaren fråga sig: skulle jag vara beredd att offra 10 av civila på min sida för att nå detta mål. Om svaret är nej måste han eller hon tänka om.

Försiktighetsprincipen syftar till att efterleva distinktions- och proportionalitetsprinciperna. Den säger att en befälhavare måste 1) skaffa sig så bra information som möjligt om de militära målen och de förväntade civila skadorna 2) välja medel och metoder som gör det möjligt att undvika eller i vart fall minimera de civila skadorna och 3) avstå från att anfalla om de civila skadorna skulle bryta mot proportionalitetsprincipen.

Om man allvarligt bryter mot dessa principer är det fråga om krigsförbrytelser (”krigsbrott”).

Hamas krigsförbrytelser

Hamas angrepp den 7 oktober utgjordes av en serie krigsförbrytelser, t ex dödande av civila, våldtäkt och andra sexuella brott samt gisslantagandet. Sannolikt har de israeliska militärer som tillfångatogs behandlats illa i strid med IHR, även om vi inte har några vittnesmål om den saken eftersom de fortfarande är fångna. Vidare besköt Hamas civila mål i Israel med raketer och har fortsatt att göra det under hela konflikten. Också användandet av civila palestinier som mänskliga sköldar utgjorde utgör krigsförbrytelser. Listan över krigsförbrytelser på Hamas sida är alltså lång.

Har Israel en rätt till självförsvar?

Det har diskuterats om Israel har en rätt till självförsvar enligt artikel 51 i FN-stadgan. FN-stadgan och IHR skrevs inte för denna typ av konflikt mellan en stat och en utländsk väpnad grupp. Man kan man se på konflikten på minst tre olika sätt:

  • Konflikt mellan Israel och Hamas som äger rum på staten Israels territorium.
  • Krig mellan Israel och Hamas som äger rum på ockuperat område (förutsatt att man anser att Gaza fortfarande var ockuperat).
  • Krig mellan Israel och Gaza som någon sorts kvasistat, vilket såvitt jag förstår är den israeliska ståndpunkten.

Enligt min uppfattning är den andra ståndpunkten den mest rimliga, om än långt ifrån självklar. I detta sammanhang har det dock mindre betydelse. Israel har en rätt att försvara sig, oavsett om man väljer att hänvisa till FN-stadgan eller till andra regler, och under den pågående konflikten är det IHR som gäller. Tidigare gällde olika IHR-regler för konflikter mellan stater respektive konflikter mellan en stat och en väpnad grupp, men idag gäller i vart fall de viktigaste reglerna i båda typerna av konflikter.

Oavsett hur konflikten ska kategoriseras måste Israel agera med proportionalitet, på den strategiska såväl som på den taktiska nivån. Med strategisk nivå menas att det måste råda proportionalitet mellan Israels legitima krigsmål i stort och skadan på motståndarsidan av hela den militära kampanjen. Hur den saken ska bedömas är komplicerat och jag lämnar den frågan därhän i detta inlägg. ”Taktisk” proportionalitet -- som jag redan förklarat under "Grunder" -- återkommer jag till under nästa rubrik.

Bryter Israel mot folkrätten (IHR, "krigets lagar")?

Ja, det verkar så. Varje enskild militär operation (bombanfall, markoperation etc) måste bedömas för sig, och vi vet inte exakt vilken information som IDF, den israeliska försvarsmakten, har haft. Den sammanlagda förstörelsen – ungefär häften av alla bostäder förstörda eller skadade -- och det mycket stora antalet offer – totalt över 22 000 döda och 55 000 skadade, varav de allra flesta civila och 70% kvinnor och barn -- gör ändå att det är mycket sannolikt att det har begåtts ett antal krigsförbrytelser av israelerna under de militära operationerna, särskilt brott mot proportionalitets- och försiktighetsprinciperna.

Det har kommit flera analyser på sistone i bl a den israeliska tidningen Haaretz och i New York Times, som visar att de civila offren har varit betydligt fler i förhållande till antalet dödade fiendesoldater än i tidigare israeliska operationer och också i förhållande till USA:s krigföring i Afghanistan, Syrien och Irak. Det finns också både offentliga uttalanden från IDF och trovärdiga rapporter inifrån IDF som visar att man inte tar de civila offren på allvar.

IDF har uppgett att 5000 eller fler Hamasstridande har dödats. Andra har bedömt att det är betydligt färre. Det finns ingen matematisk formel för att beräkna hur många civila man får döda för varje oskadliggjord fiendesoldat. Som nämnts ovan måste en befälhavare alltid fråga sig: Skulle jag vara beredd att offra 1, 2, 3, 10 eller 50 av mina egna civila för att döda denne fiende.

Sjukhus är skyddade, men bara om de inte används för militära ändamål. Om de israeliska uppgifterna om att Hamas hade en kommandocentral under al-Shifa-sjukhuset är korrekt, så har Hamas använt detta sjukhus och de civila där som mänskliga sköldar. Hittills har dock inte omvärlden sett några särskilt övertygande bevis för att det fanns ett så viktigt mål under sjukhuset.

Att använda civila som mänskliga sköldar utgör krigsförbrytelser. Trots detta måste Israel ändå beakta de civila, och försöka skona dem. Det gör alltså ingen skillnad om civila använts av Hamas som mänskliga sköldar, de ska ändå skonas, just för att de är civila.

Israelerna har gett ut evakueringskartor i olika former (flygblad, QR-koder etc) och sagt åt palestinska civila att flytta sig från de områden där det pågår strider. Det är bra och ska räknas israelerna till godo. Dessa varningar måste emellertid vara effektiva, dvs det måste finnas en rimlig chans att både förstå varningarna och att kunna efterleva dem. Det är viktigt att betona att de civila som blir kvar trots varningarna inte utgör fritt villebråd. De är alltid skyddade, och dessutom kan det finnas många skäl till att man inte flyttar på sig – man har små barn, gamlingar eller sjuka i familjen eller man är helt enkelt utmattad efter att flytt flera gånger utan adekvat tillgång till vatten och mat. Dessutom pågår både bombningar och strider i områden som påstås vara säkra.

Äger det rum ett folkmord i Gaza?

För att det ska vara fråga om folkmord krävs att det finns en avsikt att förgöra en folkgrupp. Även om det har kommit en del djupt obehagliga yttranden från israeliska politiker som skulle kunna passa in med en folkmordsavsikt så ser jag inga tecken på att den israeliska militären agerar efter en sådan avsikt.

Om man hade velat utplåna palestinierna på Gaza hade man bombat hela Gaza sönder och samman, och därefter gått in och rensat och skjutit på allt levande. Även om alldeles för många civila palestinier har dött så ser jag inga teckan på att IDF systematiskt skulle ha försökt döda alla palestiner. Det vore f ö ett politiskt självmord av Israel om man ägnade sig åt folkmord, och det är jag övertygad om att man inser. Israel agerar med ett mått av hänsynslöshet mot den palestinska civilbefolkningen, men nog inte för att förgöra dem.

Framtiden i Gaza efter kriget

Som rapporterats i DN (och som jag kommenterade där) vill ett par av Israels ministrar att Gazaborna ska ”uppmuntras att utvandra till andra länder” och att Israel bör bygga bosättningar på Gazaremsan. Som jag säger i artikeln skulle det utgöra en kollektiv deportation, och därmed en krigsförbrytelse, att med olika medel försöka köra ut palestinierna från Gazaremsan. Jag tror dock inte att det kommer att hända, om inte annat därför att det kommer att bli svårt att hitta länder som vill samarbeta med Gaza och ta emot dem. Hur som helst måste alla Gazabor som av en eller annan anledning lämnar området tillåtas att återvända. (Vilket för övrigt borde ha gällt också för de som flydde eller fördrevs från Israel 1947-49.)

Möjligen mer realistiskt är förslaget att Israel ska återupprätta bosättningar i Gaza som ett led i en permanent återockupation av Gazaremsan. Att införa sin egen befolkning på ockuperad mark är strängt förbjudet och utgör även det krigsförbrytelser (vilket förstås gäller även för bosättningar på Västbanken inklusive östra Jerusalem).

Netanyahu har ännu inte meddelat hur han ser på framtiden efter att Israel eventuellt har lyckats utplåna Hamas. Det stöd som Israel har fått från Västvärlden för sin kampanj (om än med allt fler reservationer) kan rimligen bara gälla om målet med operationen håller sig inom folkrättens ramar.

Kommer brotten att beivras?

Det har alltså sannolikt begåtts ett antal överträdelser och krigsförbrytelser på båda sidor (mest definitivt från Hamas). Många väpnade grupper är måna om att ge intryck av att efterleva folkrätten, eftersom det ger legitimitet, men det gäller uppenbarligen inte Hamas. Israel, däremot, vill vara en respekterad medlem av statssamfundet, och man har ett starkt stöd från USA och mycket stort ekonomiskt utbyte med EU. I politiska uttalanden från FN, USA och EU hörs väldigt ofta krav på att man ska skona civila och respektera proportionaliteten. Israel har ett starkt intresse att lyssna på de uttalandena.

De israeliska myndigheterna kommer sannolikt själva att utreda en del incidenter, även om det finns anledning att vara pessimistisk vad gäller deras bedömningar. I Internationella brottmålsdomstolen, ICC, pågår en utredning sedan 2021, och ICC:s åklagare, Karim Khan, har gjort klart att han tar det pågående kriget på stort allvar. Sedan den 17 mars 2023 finns en arresteringsorder i ICC mot Vladimir Putin för brott i Ukraina, vilket innebär att han riskerar att gripas om han reser till något av de 123 länder som är parter i ICC (det var därför han ställde in en resa till BRICS-toppmötet i Sydafrika i somras). Samma sak skulle alltså kunna drabba höga israeliska befattningshavare. Dessutom kan krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten utredas och åtalas i vilket land som helst. Allt detta betyder att de som vet med sig att de kan ha begått krigsförbrytelser – och det gäller förstås båda sidor – bör vara mycket försiktiga med hur de planerar sitt resande i fortsättningen, eftersom de kan riskera åtal. I Sverige har nu ett betydande antal personer dömts för folkrättsbrott, flera av dem utländska medborgare.