De amerikanska och israeliska angreppen mot Iran – bryter de mot folkrätten?

Här diskuterar jag flera olika frågor, bl a om Iran får svara på angreppen och om det var rätt att (försöka) döda Khamenei.

Får USA och Israel angripa Iran?

Trumps förklaringar var – som vanligt – lite svåra att förstå. (Hans uttalande finns bl a här och kommenteras här.) Jag försöker kommentera punkt för punkt.

Kärnvapen. Iran är, genom ickespridningsavtalet NPT, förpliktat att inte skaffa sig kärnvapen, och dessutom är Iran bundet av säkerhetsrådsbeslut om att kärnvapenprogrammet ska avvecklas. Dock: Hur obehaglig tanken på iranska kärnvapen än är så är det eventuella iranska kärnvapenprogrammet inte ett giltigt skäl att angripa Iran med våld. Folkrätten tillåter inte s k förebyggande självförsvar.

Dessutom sa Trump att “in Operation Midnight Hammer last June, we obliterated the regime’s nuclear program at Fordow, Natanz and Isfahan.” Vidare pågick förhandlingar om detta, och enligt rapporter hade iranierna varit villiga att gå ännu längre än i det s k JCPOA-avtalet 2015. Det kan alltså knappast ha varit nödvändigt att använda militärt våld.

Missiler: Iran utvecklar långdistansmissiler. Även det är oroande, men inte ett folkrättsligt giltigt skäl att angripa.

Iran har stött terroristorganisationer runt om i regionen: Detta faktum skulle möjligen kunna vara ett giltigt skäl, om stödet gått så långt att dessa organisationer (t ex Hizbollah) ska ses som ombud för Iran (vilket i sig är oklart). För närvarande är emellertid alla dessa organisationer starkt försvagade. Dessutom hotar ingen av dem USA; visserligen skulle USA kunna hävda att man agerar i kollektivt självförsvar tillsammans med Israel, men det gjorde inte Trump.

Demokrati: Att stödja en övergång till demokrati i Iran var inte en huvudpunkt för Trump, men han riktade ändå en uppmaning till det iranska folket: ”When we are finished, take over your government. It will be yours to take.” Om en demokratisk regim skulle kunna ta över makten (vilket inte är självklart) vore det förstås mycket bra. Enligt folkrätten är “regime change” emellertid inte ett i sig giltigt skäl för att angripa en annan stat. (I extrema situationer, där t ex ett folkmord eller liknande står för dörren, kan stater hävda att de får ingripa militärt genom en s k humanitär intervention, men det är synnerligen kontroversiellt.)

Mark Klamberg kommenterade dessa frågor bra här.

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard har bl a sagt att ”[j]ust nu är det svårt att se att det skulle vara förenligt med folkrätten. Rätten att använda våld i förebyggande syfte och med hänvisning till ett eventuellt överhängande hot är mycket begränsad.” Det är rätt. Det är dessutom bra; Sverige utmärker sig som en av få väststater som inte drar sig för att kritisera USA. Dubbla måttstockar underminerar respekten för folkrätten likväl som för de som tillämpar dem. (Det var därför ironiskt, och ganska sorgligt, att Mark Carney – som i Davos gjorde sig ett stort namn genom att påtala västs hycklande medspelande i USA:s världsordning – gick ut och försiktigt stödde den amerikanska aktionen.)

Får Iran svara?

Iran får enligt folkrätten försvara sig genom att angripa Israel, under förutsättning att man anfaller militära mål. Man får också angripa amerikanska militära mål. En komplikation är att om man angriper amerikanska baser i Mellanöstern så kränker man också de stater på vars territorier dessa baser ligger (och flera av dem har därför protesterat). Enligt amerikansk tolkning av folkrätten är detta OK, eftersom dessa länder uppenbarligen inte har stoppat USA (”unwilling or unable”), men enligt den tolkning som jag och de allra flesta stater och folkrättsjurister gör så är det inte tillåtet. Iran får alltså nöja sig med att angripa amerikanskt territorium eller amerikanska fartyg, vilket förstås blir svårt. Man får inte angripa t ex amerikanska handelsfartyg.

Folkrätten skyddar diktatorer (ibland). Kan det vara rätt att bryta mot folkrätten?

Detta har diskuterats många gånger, bl a i samband med Natos omfattande bombkampanj mot Serbien för att förhindra ett eventuellt folkmord i Kosovo. En del bedömare menade då att det hade skapats ett folkrättsligt utrymme för humanitär intervention (eller ett ingripande för ansvaret att skydda; Responsibility to Protect; R2). Andra menade att det ibland kunde vara legitimt att ingripa, även om det inte var legalt.

När diskussionen efter Kosovo hade lagt sig visade det sig att en överväldigande majoritet av världens stater fortfarande motsatte sig humanitära interventioner, dvs att folkrättens restriktiva syn på användning av militärt våld inte hade ändrats.

Uppfattningen att det ibland kan vara nödvändigt att bryta mot rätten är inte orimlig. Samtidigt måste man vara mycket försiktig med prejudikateffekten. Putin åberopade bl a ingripandet mot Kosovo när han invaderade Ukraina.

Oavsett detta kan det vara så att ett brott ibland kan få lyckliga följder i det enskilda fallet. USA har emellertid en mycket dålig ”track record” för sina ingripanden. Panama (invaderat 1989) är idag en demokrati, men i de allra flesta andra fall har invasioner och andra storskaliga amerikanska militära ingripanden lett till många år av kaos (Afghanistan, Irak, Libyen etc). I Afghanistan och Irak la USA ner stora resurser på att bygga upp en demokratisk och effektiv statsbildning, men misslyckades. Trumpregeringen kommer knappast att ens göra ett försök.

Dödandet (obekräftat) av Ayatollah Khamenei

Enligt ännu obekräftade uppgifter är Ayatollah Ali Khamenei död, efter ett anfall mot det byggnadskomplex där han vistades. Khamenei bar mycket blod på sina händer, men han var en politisk ledare -- inte en militär sådan. Såvida han inte var direkt involverad i militära beslut skulle han alltså ha behandlats som vilken civil som helst. Att direkt anfalla Khamenei strider därför mot den internationella humanitära rätten och utgör dessutom en krigsförbrytelse. (Under Gulfkriget 1991 försökte USA slå ut Saddam Hussein. Saddam var emellertid inte bara president utan också överbefälhavare.)

Om USA eller Israel har medvetet dödat Khamenei eller andra politiska ledare utgör detta ett mycket farligt prejudikat, som t ex Putin kan åberopa om han vill döda Zelenskyj.

En annan sak måste kommenteras. Trump riktade följande löfte till medlemmarna i revolutionsgardet:

”You will be treated fairly with total immunity, or you will face certain death.”

Det är högst oklart hur dödshotet ska expedieras. Oavsett det så är det mycket anmärkningsvärt att Trump utlovar ”total immunitet”. Revolutionsgardet är skyldigt till många brott av olika slag, och såväl det iranska folket som andra offer har goda skäl att ställa dem till svars, den dag det blir möjligt.

Folkrätten, suveräniteten och krig

Folkrätten är uppbyggd runt staters suveränitet. Den är skapad av alla världens stater, med olika politiska system, traditioner, ideologier, etc, och suveräniteten är därför ett sätt att få det internationella systemet att fungera. Suveräniteten ska vara ett skydd för alla stater – stora som små, goda som onda. Att den skyddar stater med onda regeringar är därmed en olycklig men nödvändig följd av systemet. Men det är ett skydd som Sverige också kan åberopa.

***

Man kan säga att folkrätten i krig verkar på två nivåer – den strategiska och den taktiska. På den strategiska nivån gäller FN-stadgan, som alltså förbjuder användning av våld, såvida det inte är fråga om självförsvar eller en operation som är tillåten av säkerhetsrådet. På den taktiska nivån gäller den internationella humanitära rätten (IHR; ”krigets lagar”). Starkt förenklat kan man säga att ett angrepp kan vara förbjudet enligt FN-stadgan men ändå vara i enlighet med IHR. Att krigföringen förs enligt IHR gör den dock inte tillåten enligt FN-stadgan. Om krigföringen, förutom att bryta mot FN-stadgan, också bryter mot IHR – t ex genom att man angriper civila – är den så att säga dubbelt förbjuden.