Bin Ladin -- kan man verkligen välkomna att någon dödats?

Någon har frågat om man verkligen kan välkomna att en annan person dödats. Nej, jag håller med frågeställaren om att man inte kan det (i vart fall inte om man är motståndare till dödsstraffet). Däremot kan man välkomna att en ytterst farlig person har oskadliggjorts, och i bin Ladins fall fanns nog ingen annan utväg än döden. Av flera skäl hade det bästa varit om bin Ladin hade ställts inför rätta, men i USA hade det säkert slutat med dödsstraff (vilket för honom f ö hade varit ett sämre alternativ än att dö som “martyr” i strid). Detta sagt är jag principiell motståndare till dödsstraffet, även om jag också tycker att det finns MR-frågor som är betydligt viktigare än att avskaffa detta i sig barbariska straff. (MR=mänskliga rättigheter.)

Var bin Ladin ett legitimt mål?

Jag har fått frågan varför bin Ladin var ett legitimt mål enligt den humanitära rätten. Svaret är att han var ett legitimt mål om han var kombattant, dvs stridande. Jag förutsatte när jag skrev det att han fortfarande i princip hade ett operativt ansvar (trots att det är högst osäkert om bin Ladins al-Qaida-grupp begått några större terroristdåd under senare år). En del bedömare menar emellertid att han inte längre hade någon operativ roll alls, och om detta betydde att han trätt tillbaka från den operativa våldsverksamheten så var han inte ett legitimt mål enligt många tolkningar av den humanitära rätten.

Hur som helst förutsätter detta resonemang att väpnad konflikt (krig) i juridisk mening kan råda mellan en stat och en främmande väpnad grupp. Jag lutar åt att så är fallet, men frågan är långt ifrån avgjord i folkrätten, och det skulle föra för långt att resonera om det här.

Bin Ladin dödad–välkommet, men var det folkrättsenligt?

Amerikanska s k Navy Seals dödade bin Ladin natten till idag (svensk tid) utanför Islamabad. Amerikansk attack långt inne på pakistansk mark – var det i överensstämmelse med folkrätten? Ja, om det skedde med pakistanskt medgivande. Enligt tillgängliga uppgifter (thewashintonnote.com) fanns ett sådant medgivande. Personligen tror jag inte att amerikanerna lät den ökända pakistanska säkerhetstjänsten ISI vara med i operationen eller vara briefad om att den skulle äga rum, men ett medgivande behöver inte vara konkret och kan t o m komma i efterhand.
USA anser sig vara i krig med al-Qaida (dvs en främmande icke-statlig väpnad grupp) vilket i sig är kontroversiellt. USA har, såvitt kan förstås, förbehållit sig rätten att angripa al-Qaida på andra staters territorier också utan respektive stats medgivande, vilket är mycket kontroversiellt. För denna operation ställs dock inte detta på sin spets, eftersom medgivandet fanns.
Stämde det då med andra regler, som mänskliga rättigheter eller med humanitär rätt? Om det råder väpnad konflikt så är det främst den humanitära rätten som är tillämplig här. Det är knappast någon tvekan om att bin Ladin var ett legitimt militärt mål. Eventuella civila skador är inte kända, men för ett så viktigt mål kan den humanitärrättsliga proportionalitetsprincipen tillåta en del skador.
Om det däremot inte är fråga om en väpnad konflikt är det de mänskliga rättigheterna som gäller. Då ska operationen mot bin Ladin anses vara ett slags gripande, och då måste den bedömas utifrån om det var nödvändigt att tillgripa våld, eller om det hade varit möjligt att gripa honom levande.
Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/bin+ladin" rel="tag">bin ladin</a>, <a href="http://bloggar.se/om/al-qaida" rel="tag">al-qaida</a>, <a href="http://bloggar.se/om/folkr%E4tt" rel="tag">folkrätt</a>

Fortsatta oroligheter i Uganda

Oroligheterna har trappats upp ytterligare och har spritts till flera andra städer i Uganda. Detta är de värsta upploppen på länge, förmodligen de värsta under 2000-talet.
Uganda har varit ett lugnt hörn i en orolig del av världen, granne med DR Kongo och Sudan och nästgårds med Somalia (där Uganda bidrar med en fredsbevarande styrka). Regeringen har varit en trogen allierad med framförallt USA och Storbritannien, men nu verkar i vart fall amerikanerna ha tröttnat:
“top US diplomat for Africa, Johnnie Carson, placed a telephone call to Foreign Affairs Minister Sam Kutesa to express Washington’s displeasure at the brutal handling of opposition demonstrators by state security organs.” (Daily Monitor) Här en utmärkt blogg för att följa situationen.
Väst har länge stött Museveni med omfattande bistånd – fram till för ett par år sedan 50% av statsbudgeten. Detta har möjliggjort för presidenten att hålla en omfattande säkerhetsapparat samt att bibehålla och stärka ett av världens mer korrumperade samhällsskick.
Samtidigt har förstås pengarna också bidragit till att vaccinera barn och bygga vägar. Det är inte helt självklart hur man ska agera i länder som Uganda, men en sak är klar: biståndet kan inte vara avpolitiserat, utan måste kalibreras bl a efter omsorgsfulla bedömningar av dess politiska effekter.
Läs även andra bloggares åsikter om uganda museveni kampala

Museveni kränker demonstrationsfriheten–Kampala i uppror

Mitt förra bosättningsland Uganda har exploderat i protester, två månader efter Musevenis storseger i presidentvalet (sannolikt riggat på ett sofistikerat sätt).
Det hela började när de ugandiska oppositionsledarna bestämde sig för att promenera till arbetet för att protestera mot de höga bränslepriserna (dock fortfarande lägre än i Sverige). Polisen tillät inte dessa markeringar – som man bedömde som illegala demonstrationer – och fängslade bl a de två mest profilerade ledarna, Kizza Besigye och Norbert Mao. Besigye slapp ut mot borgen, men Mao vägrade betala, eftersom han inte ansåg sig ha gjort något fel.
Amnesty har fördömt övergreppen. EU har gjort ett uttalande, men den i Uganda viktigaste EU-medlemmen, Storbritannien, fokuserar på sin hemsida på det kungliga bröllopet, medan Musevenis andra viktiga partner, USA, toppar med sitt försvarssamarbete med Uganda.

Västsahara–FN försummar mänskliga rättigheter

Som en grupp jurister (inklusive undertecknad) skriver i SvD förlängs idag mandatet för FN:s fredsinsats MINURSO i Västsahara. Trots att det är rutin att fredsmissioner får ett uppdrag att övervaka mänskliga rättigheter (MR) sätter Frankrike stopp för det vad gäller MINURSO.

Vad gäller EU:s folkrättsvidriga fiske i Västsaharas vatten, se det juridiska utlåtande som jag och sju andra folkrättsjurister skrev för några veckor sedan.

Klustervapen i Libyen–inte förbjudet

På DN:s ledarsida står idag att Khadaffi använder “internationellt förbjudna klustervapen” i Misdrata. Användningen av klustervapen “visar … att det var omöjligt för omvärlden att låta Khadaffi hållas”.
Tyvärr är klustervapen dock inte förbjudna ännu. En konvention framförhandlades 2008, och den trädde i kraft i 2010. Den binder dock bara parterna, till vilka inte hör bl a Kina, Ryssland, USA -- och Sverige.
Däremot är det enligt redan existerande folkrätt förbjudet att angripa civila och att bomba urskillningslöst (“områdesbombning”). Klustervapen har ofta just en urskillningslös effekt.