Här diskuterar jag flera olika frågor, bl a om
Iran får svara på angreppen och om det var rätt att (försöka) döda Khamenei.
Får USA och Israel angripa Iran?
Trumps förklaringar var – som vanligt – lite svåra
att förstå. (Hans uttalande finns bl a här
och kommenteras här.)
Jag försöker kommentera punkt för punkt.
Kärnvapen. Iran
är, genom ickespridningsavtalet NPT, förpliktat att inte skaffa sig kärnvapen, och
dessutom är Iran bundet av säkerhetsrådsbeslut om att kärnvapenprogrammet ska
avvecklas. Dock: Hur obehaglig tanken på iranska kärnvapen än är så är det
eventuella iranska kärnvapenprogrammet inte ett giltigt skäl att angripa Iran
med våld. Folkrätten tillåter inte s k förebyggande självförsvar.
Dessutom sa Trump att “in
Operation Midnight Hammer last June, we obliterated the regime’s nuclear
program at Fordow, Natanz and Isfahan.” Vidare
pågick förhandlingar om detta, och enligt rapporter hade iranierna varit
villiga att gå ännu längre än i det s k JCPOA-avtalet
2015. Det kan alltså knappast ha varit nödvändigt att använda militärt våld.
Missiler: Iran
utvecklar långdistansmissiler. Även det är oroande, men inte ett folkrättsligt giltigt
skäl att angripa.
Iran har stött terroristorganisationer
runt om i regionen: Detta faktum skulle möjligen kunna
vara ett giltigt skäl, om stödet gått så långt att dessa organisationer (t ex
Hizbollah) ska ses som ombud för Iran (vilket i sig är oklart). För närvarande
är emellertid alla dessa organisationer starkt försvagade. Dessutom hotar ingen
av dem USA; visserligen skulle USA kunna hävda att man agerar i kollektivt
självförsvar tillsammans med Israel, men det gjorde inte Trump.
Demokrati: Att stödja en övergång till demokrati i Iran var inte en huvudpunkt för
Trump, men han riktade ändå en uppmaning till det iranska folket: ”When we are
finished, take over your government. It will be yours to take.” Om en demokratisk regim
skulle kunna ta över makten (vilket inte är självklart) vore det förstås mycket
bra. Enligt folkrätten är “regime change” emellertid inte ett i sig giltigt
skäl för att angripa en annan stat. (I extrema situationer, där t ex ett
folkmord eller liknande står för dörren, kan stater hävda att de får ingripa
militärt genom en s k humanitär intervention, men det är synnerligen
kontroversiellt.)
Mark Klamberg kommenterade dessa frågor bra här.
Utrikesminister Maria Malmer Stenergard har bl
a sagt
att ”[j]ust nu är det svårt att se att det skulle vara förenligt med
folkrätten. Rätten att använda våld i förebyggande syfte och med hänvisning
till ett eventuellt överhängande hot är mycket begränsad.” Det är rätt. Det är
dessutom bra; Sverige utmärker sig som en av få väststater som inte drar sig
för att kritisera USA. Dubbla måttstockar underminerar respekten för folkrätten
likväl som för de som tillämpar dem. (Det var därför ironiskt, och ganska sorgligt,
att Mark Carney – som i Davos gjorde sig ett stort namn genom att påtala västs
hycklande medspelande i USA:s världsordning – gick ut och försiktigt stödde
den amerikanska aktionen.)
Får Iran svara?
Iran får enligt folkrätten försvara sig genom
att angripa Israel, under förutsättning att man anfaller militära mål. Man får
också angripa amerikanska militära mål. En komplikation är att om man angriper amerikanska
baser i Mellanöstern så kränker man också de stater på vars territorier dessa
baser ligger (och flera av dem har därför protesterat). Enligt amerikansk tolkning
av folkrätten är detta OK, eftersom dessa länder uppenbarligen inte har stoppat
USA (”unwilling or unable”), men enligt den tolkning som jag och de allra
flesta stater och folkrättsjurister gör så är det inte tillåtet. Iran får
alltså nöja sig med att angripa amerikanskt territorium eller amerikanska fartyg,
vilket förstås blir svårt. Man får inte angripa t ex amerikanska handelsfartyg.
Folkrätten skyddar diktatorer (ibland). Kan det vara rätt att
bryta mot folkrätten?
Detta har diskuterats många gånger, bl a i
samband med Natos omfattande bombkampanj mot Serbien för att förhindra ett
eventuellt folkmord i Kosovo. En del bedömare menade då att det hade skapats ett
folkrättsligt utrymme för humanitär intervention (eller ett ingripande för
ansvaret att skydda; Responsibility to Protect; R2). Andra menade att det ibland
kunde vara legitimt att ingripa, även om det inte var legalt.
När diskussionen efter Kosovo hade lagt sig visade
det sig att en överväldigande majoritet av världens stater fortfarande motsatte
sig humanitära interventioner, dvs att folkrättens restriktiva syn på
användning av militärt våld inte hade ändrats.
Uppfattningen att det ibland kan vara
nödvändigt att bryta mot rätten är inte orimlig. Samtidigt måste man vara
mycket försiktig med prejudikateffekten. Putin åberopade bl a ingripandet mot
Kosovo när han invaderade Ukraina.
Oavsett detta kan det vara så att ett brott ibland
kan få lyckliga följder i det enskilda fallet. USA har emellertid en mycket
dålig ”track record” för sina ingripanden. Panama (invaderat 1989) är idag en
demokrati, men i de allra flesta andra fall har invasioner och andra storskaliga
amerikanska militära ingripanden lett till många år av kaos (Afghanistan, Irak,
Libyen etc). I Afghanistan och Irak la USA ner stora resurser på att bygga upp
en demokratisk och effektiv statsbildning, men misslyckades. Trumpregeringen
kommer knappast att ens göra ett försök.
Dödandet (obekräftat) av Ayatollah Khamenei
Enligt ännu obekräftade uppgifter är Ayatollah Ali Khamenei död, efter ett anfall mot det byggnadskomplex där han vistades. Khamenei bar mycket blod på sina händer, men han var en politisk
ledare -- inte en militär sådan. Såvida han inte var direkt involverad i militära
beslut skulle han alltså ha behandlats som vilken civil som helst. Att direkt
anfalla Khamenei strider därför mot den internationella humanitära rätten och
utgör dessutom en krigsförbrytelse. (Under Gulfkriget 1991 försökte USA slå ut
Saddam Hussein. Saddam var emellertid inte bara president utan också
överbefälhavare.)
Om USA eller Israel har medvetet dödat
Khamenei eller andra politiska ledare utgör detta ett mycket farligt prejudikat,
som t ex Putin kan åberopa om han vill döda Zelenskyj.
En annan sak måste kommenteras. Trump riktade följande
löfte till medlemmarna i revolutionsgardet:
”You will be treated
fairly with total immunity, or you will face certain death.”
Det är högst oklart hur dödshotet ska
expedieras. Oavsett det så är det mycket anmärkningsvärt att Trump utlovar ”total
immunitet”. Revolutionsgardet är skyldigt till många brott av olika slag, och
såväl det iranska folket som andra offer har goda skäl att ställa dem till
svars, den dag det blir möjligt.
Folkrätten, suveräniteten och krig
Folkrätten är uppbyggd runt staters
suveränitet. Den är skapad av alla världens stater, med olika politiska system,
traditioner, ideologier, etc, och suveräniteten är därför ett sätt att få det
internationella systemet att fungera. Suveräniteten ska vara ett skydd för alla
stater – stora som små, goda som onda. Att den skyddar stater med onda
regeringar är därmed en olycklig men nödvändig följd av systemet. Men det är
ett skydd som Sverige också kan åberopa.
***
Man kan säga att folkrätten i krig verkar på
två nivåer – den strategiska och den taktiska. På den strategiska nivån gäller
FN-stadgan, som alltså förbjuder användning av våld, såvida det inte är fråga
om självförsvar eller en operation som är tillåten av säkerhetsrådet. På den
taktiska nivån gäller den internationella humanitära rätten (IHR; ”krigets
lagar”). Starkt förenklat kan man säga att ett angrepp kan vara förbjudet
enligt FN-stadgan men ändå vara i enlighet med IHR. Att krigföringen förs
enligt IHR gör den dock inte tillåten enligt FN-stadgan. Om krigföringen, förutom
att bryta mot FN-stadgan, också bryter mot IHR – t ex genom att man angriper
civila – är den så att säga dubbelt förbjuden.